Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sig förlora några blad ur sin stora bok; men härmed
skulle det också vara slut på deras missöden.
Väl funnet var hans fältrop: »Nu fram alla krist-
män, korsmän och den helige Olafs män!»; häri kunde
enhvar lätt igenkänna det härskri (>fram, fram, krist-
män, korsmän, konungsmän»), som den helige Olaf
själf, alla norrmäns skyddshelgon och hjälteideal, låtit
sina män använda i Sticklastadsslaget mot bonde-
hären.
När det efter förmiddagens strider blef en stunds
andrum, lät Sverre sitt folk sätta sig ned och stärka
sig med mat och dryck, som han i hast låtit hämta
från staden.
Sin egen person sparade han icke. Under hans
strider mot häcklungar och öskäggar hade hans män
trott sig märka, att han gärna höll sig något tillbaka
och helst undvek att utsätta sig för hugg och skott.
Det tyckes t. o. m. ha blifvit en sägen, att han sak-
nade hvad man kallar »fysiskt> mod. Väl hade han
redan under sammandrabbningar med baglarna stun-
dom synts midt i handegmänget, men så öfverdådigt
som på den farliga dagen vid Oslo hade han aldrig
blottställt sig. Främst i spetsen för sina män red
han upprepade gånger in bland bönderna, utdelande
spjutstygn åt alla sidor. Visserligen ropade bönderna
till hvarandra: »Dräp honom, hugg honom, stick ho-
nom! Dräp hästen under honom!» Men ingen vågade
göra det.
Hans bägge söner, Sigurd lavard och Håkon, del-
togo som underanförare i slaget. Den yngre, Håkon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
