Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
härska, icke om det system, efter hvilket regerings-
makten skulle utöfvas. Så fast hade Sverres system
redan ingått i det allmänna medvetandet.
Med Skules fall (år 1240) voro inbördeskrigen slut.
Utan att störas af några nämnvärda upprorsförsök
kunde numera Sverres ättlingar praktiskt tillämpa och
allt fullständigare genomföra hans grundsatser. Norge
uppblomstrade ånyo och intog en aktad plats bland
Europas stater.
Men när Sverres manliga linje utdog, år 1319, och
den långa period inträdde, under hvilken Norge nästan
oafbrutet var förenadt med de bägge andra nordiska
rikena eller ettdera af dem, då tycktes Sverres system
snarare vara en orsak till svaghet än till styrka för
landet. Norge hade icke mera någon stormansklass,
som kunde mot unionsrikena häfda den inhemska
nationaliteten, ty den gamla ländemänsaristokratien
hade ju efter hand fått sin politiska makt och bety-
delse förminskad, biskoparna hade icke fått intaga
någon ledande ställning, och på grundval af ämbeten
eller krigstjänst hade någon ny adel af betydelse icke
kunnat bilda sig !). Där fanns alltså icke som i Sverige
en naturlig motvikt mot en utom riket residerande
unionskonung och mot hans ombud inom landet.
Men det, som under perioden 1319—1814 var
en källa till svaghet utåt, var inåt en källa till kraft.
Då aristokratien och hierarkien förlorade i makt och
’) Ett frälsestånd, som hade krigstjänst till häst att tacka för sina
företrädesrättigheter, kunde icke uppkomma i Norge, enär landets naturliga
beskaffenhet icke tillät en vidsträcktare användning af rytteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
