- Project Runeberg -  Kunskapslära /
8

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

speciella bemärkelsen, att själfva de kunskapsföremål af
mångahanda slag, vid hvilka de äro bundna, så uteslutande eller
åtminstone öfvervägande lägga beslag på deras intresse och
uppmärksamhet, att just denna objektiva kunskapsvärksamhet blir den
dominerande hufvudsaken. Därvid resulterar det nära nog
oöfverskådligt omfattande och rika något, som i alla händelser kallas
kunskap och visserligen äfven gör anspråk på att vara sådan.
Det är "das gewordene Wissen" 1, detta som tränges i synnerhet i
de empiriska specialvetenskapernas olika rymder och fack.
Naturligtvis utvecklas denna kunskap i enlighet med bestämda
vetenskapliga metoder och principer. Den utgör, om man så vill,
kunskapsfaktumet framför andra. Och att söka borttvifla detta vore
att försöka det omöjliga. Försåvidt behöfves ingen undersökning
af kunskapens möjlighet. Nämda objektiva kunskapsutveckling
är ett obestridligt sakförhållande, och den enda återstående
uppgift detta synes påkalla är utredningen af huru den mänskliga
kunskapen kommer till stånd, en genetisk analys af själfva dess
förutsättningar och tillblifvelse. Helt visst är äfven detta ett
problem och ett omfattande sådant. Men saken är mera komplicerad.
Och det är just kunskapsläran, som har att uppmärksamma och
behandla detta komplikationsfenomen. Det förhåller sig nämligen
så, att reflektionen omöjligen kan undgå att förr eller senare fästa
sig just vid kunskapens pretenderade objektivitet, som är ett ytterst
tänkvärdt förhållande.

All kunskaplig objektivitet innebär en relation till något
objekt, som den motsvarande kunskapen afser att bringa till
aktualitet för medvetandet. Denna (kunskapsteoretiska) objektivitet är
dessvärre intet fixt och entydigt begrepp. En gång hade den
visserligen sin åtminstone relativt konstanta och på samma gång
klassiska typ i sawwim/sbegreppet. Kunskap innebar framför allt
sanning eller en i förhållande till värkligheten adekvat kunskap.
Men så småningom och icke minst i våra egna dagar har
kunskapsbegreppet gjorts så tänjbart och variabelt samt därvid i det hela
så förtunnats, att man, om man vill fatta det i dess vidaste
bemärkelse, icke kan påstå att det innebär något mera än "irgend
welche Objektivität" 3. Sanning blir då ett specialfall af kunskap

1 Wundt, Logik, Bd 1, S. 8, System, S. 30, Einl., S. 81.

2 Inom det naturvetenskapliga området har kunskapsbegreppets ofvan antydda

omdaning värkstälts af män sådana som Kirchhoff, Mach, Hertz, Ostwald, m. fl.
Bland filosofer bör i samband härmed Avenarius’ namn anföras. Här inskränka vi
oss till att anföra ett världsbekant uttalande af den förstnämde, hvilken påyrkar en
rent deskriptiv vetenskap. Om mekanikens uppgift yttrar han i enlighet härmed: "ich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free