Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(objektivitet). All kunskap kommer således icke att innehålla
sanning i begreppets egentliga betydelse, men väl kan all sanning
sägas innebära kunskap. Den vetenskapliga värksamheten afser
icke alltid att utveckla adekvat kunskap, utan söker stundom att
på annat och bekvämare, mera “ekonomiskt“ sätt intellektuelt
behärska värkligheten[1]. Det naturvetenskapliga hypotesområdet
kan anföras som exempel[2], men äfven det polariskt motsatta
religiösa, där den kunskapliga “symbolismen“ alltmer synes blifva
hufvudsak; kunskapsvärksamheten tenderar i enlighet med denna
romantiska ansats att “höja sig till fri konstruktion“[3]. Kort sagdt,
kunskapsbegreppet uppträder, liksom det sköna, i många former,
och det äldre, traditionella sanningsbegreppet är utsatt för en
konkurrens, i hvilken det icke har lätt att bestå. Men just i dessa
förhållanden har kunskapsläran en ny och afgörande anledning.
Äfven under förutsättning af den radikalaste omdaning af de
hithörande fundamentalbegreppen gäller det att få dessas och de
motsvarande vetenskapernas egentliga kunskapskaraktär utredd och
faststäld. Hvilken art och grad af objektivitet besitter kunskapen
inom skilda områden? — se där en hufvudfråga. Därtill kommer
att det gamla och stränga sanningsbegreppet omöjligen kan alldeles
upphäfvas. Det må helt eller delvis kunna suspenderas inom de
empiriska vetenskapernas krets; åtminstone inom filosofien måste
det fortlefva (af anledningar, som vi här dock icke närmare
angifva). Men i och med att fordran på sann kunskap alltjämt gör
sig gällande framträda frågorna om och huru sådan kan vara
möjlig samt hvilken grad af giltighet (adekvathet) den besitter inom
skilda sanningsområden. Huru är det möjligt för medvetandet att
trots de hinder, som synas ställa sig i vägen — t. ex.
medvetandets specifika subjektivitet och kunskapsföremålens mer eller mindre
utprägladt motsatta objektivitet — vinna sann kunskap om
värkligheten? Och om en dylik, oaktadt berörda motsats och andra
hindersamma omständigheter, är realiserbar, af hvilken omfattning
och grad blir då denna kunskap (sanning)? Dessa äro ett par
ständigt återkommande hufvudfrågor, hvilkas utredning tillhör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
