Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstå som en funktion af dessa. Eller enklare: kunskapsläran
är vetenskapen om den mänskliga kunskapen, betraktad ur de för
densamma konstitutiva synpunkterna och särskildt med hänsyn till
dess objektivitet. Att en mängd kunskapsteoretiska specialproblem
kan formuleras i samband med denna allmänna definition behöfver
icke särskildt uppvisas.
I anslutning till de i det närmast föregående behandlade frågorna
om kunskapslärans anledning och uppgift m. m. meddela vi några spridda
litteraturbidrag. Volkelt, Erfahr. und Denk., S. 3: »Das Entscheidende
für die Anerkennung der Notwendigkeit einer besonderen Wissenschaft
von der Möglichkeit des Erkennens, oder einer Erkenutnisstheorie, liegt
darin, dass sich gegen die Möglichkeit des objectiven Erkennens
gewichtige und wohlbegründete Zweifel erheben.» V. framhäfver i samband
därmed i främsta rummet subjektiviteten såsom det faktum, hvilket föranleder
och påkallar kunskapsläran. »Das Erkennen ist ein durch und durch
subjektiver Akt... Es wird daher besonderer Erörterungen bedürfen, ob das
Erkennen sich in Bezug auf seine Geltung qualitativ und principiell in
der That von den subjektiven Gefühlen der Lust und Unlust unterscheide»
(ibid. 4). Och s. 10 betonar han, ”dass das Erkennen zunächst nur ein
subjektiver Bewusstseinsvorgang ist, also seine objektive Gültigkeit als
im innersten Kern zweifelhaft erscheint». Dessutom framhålles »die
Unsicherheit des Erkennens, [die] sich über einen fast erschreckend weiten
Umfang erstreckt» (ibid. 13). Jfr hans Vorträge, S. 51 ff. »Das Erkennen
beansprucht transsubjektive Gültigkeit und ist doch nur ein subjektiver
Vorgang» (ibid. 53). Äfven Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 8, gör gällande att
det förhållandet behöfver undersökas, »dass der Erkenntniss ungeachtet ihrer
Subjectivität objectiv-giltige Bedeutung zukomme». Som motsats härtill
må anföras Wundts åsikt att subjektiviteten i och för sig icke utgör
någon principiell anledning till tvifvel på möjligheten af objektiv kunskap;
se hans Logik, Bd 1, 2:e Aufl., S. 426 ff. I samma Logiks första uppl.,
Bd 1, S. 383, gafs följande resoluta uttryck åt denna åsikt: »Die Meinung,
dass alles Erkennen ein Akt unseres Bewusstseins, also an sich subjektiv
sei und demnach über die Dinge, wie sie an sich sein mögen, nichts
aussagen könne, ist nichts weiter als eines der grössten Vorurtheile, unter
denen die Philosophie zu leiden gehabt hat». Kunskapsteoriens
hufvuduppgift fastställes i enlighet härmed af W. sålunda: den »hat die logische
Entwicklung des Erkennens zu untersuchen» (System, S. 31).
Till frågan om kunskapslärans uppgift och definition notera vi för
öfrigt: Cohen, hvilkens allmänna uppfattning Lindheimer i sin studie öfver
Cohens filosofi[1] karaktäriserar så: »Die transscendentale Kritik — denna
blir enligt Cohen den egentliga kunskapsläran — will die Erkenntnissart
und den Erkenntnisswert der wissenschaftlichen Methoden und Ergebnisse
feststellen». Kunskapsläran eller, såsom C. senast kallar den, »die Logik
der reinen Erkenntniss»[2], är emellertid endast en del af
transscendentalfilosofien (den kritiska idealismen) i dess helhet, hvilken senare C. låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
