- Project Runeberg -  Kunskapslära /
42

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. II. Kunskapens konstitutiva faktorer. Om kunskapslärans utgångspunkt och metod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

enhetlig natur, att dess kunskapliga värksamhet måste förete en
motsvarande enhetlig grundform. Det nämda logiska innehållet
röjer sig framför allt i det abstrakta kunskapsbegreppet. Och det
senare kan i enlighet härmed betraktas som den centrala syntetiska
enhet, mot hvilken de olika kunskapsformerna, om ock ej ytterst,
så dock närmast konvergera. Vi hafva därför att här sysselsätta
oss med detta begrepp för att allt från begynnelsen äga insikt
om kunskapens konstitutiva faktorer. Yi hafva med andra ord att
ytterligare uppmärksamma kunskapsbegreppet \ men framför allt att
uppvisa kunskapens själfva realförutsättningar och grundbestämningar.

Kunskapen må vara utpräglad i hvilka specialformer som hälst,
visst är att de kunskapens konstitutiva faktorer, som vi söka, alla
äro ungefär lika omedelbart gifna, hvarför ordningen vid deras
exponering är skäligen likgiltig. Som ett slags primus inter pares
framstår dock den kunskapens grundfaktor, hvilken konstitueras af själfva
det kunskapssökande, resp. kunskapsägande medvetandet eller, med
ett ord, kunskapssubjektet. Kunskapen, hvad denna i öfrigt än må
vara, är icke en för sig bestående realitet, utan alldeles afgjordt
ett bestämdt förnimmande subjekts funktionella tillhörighet. Väl
är det icke afgjordt, att det förnimmande subjektet alltid är
medvetet om, att det äger den kunskap, det i ett visst ögonblick
besitter. Det kan vara så upptaget af något annat moment i
kunskapens totala datum, t. ex. kunskapsobjektet, att det kommer att
liksom förbise och glömma bort sig själft. Men detta hindrar icke,
att närhälst ett kunskapligt förnimmande försiggår och kunskapens
faktum mera allsidigt uppmärksammas, så framställer den sig alltid
som en funktion af eller bestämning hos ett medvetande i egenskap
af kunskapens subjekt2.

Återför man kunskapen närmast till kunskapssubjektet, så är
detta emellertid ett återförande af densamma till endast en af dess
konstitutiva faktorer. All subjektets kunskap är vidare en kunskap
om något objekt. Kunskapsobjektet är den värklighet, hvarom
kunskapen innehåller kunskap. Och kunskapens föremål är tvifvelsutan
den mest framträdande faktoren i hela kunskapsförhållandet, ty det
är framför allt på detta, som uppmärksamheten är riktad, mer eller
mindre besjälad af syftet att vinna just kunskap om detsamma3.

1 Om dettas logiska minimum, som redan förut angifvits, se s. 8.

2 Jfr Kants berömda yttrande (K. d. r. V., S. 115): "Das ’loh denke’ muss alle
meine Vorstellungen begleiten können".

3 En omfattande undersökning af förnimmandet (tänkandet) ur föremålets
synpunkt föreligger i Erdmanns Logik, Bd 1, S. 35 ff. Jfr ock Richert, Der Gegenstand
d. Erkenntn., S. 1 ff., 102 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free