Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. II. Kunskapens konstitutiva faktorer. Om kunskapslärans utgångspunkt och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Nu är det visserligen obestridligt, att begreppet kunskapsföremål
i och för sig är ytterligt obestämdt och mångtydigt.
Deter-mineras kan det ock i flere olika riktningar. Ett mänskligt
kunskapsföremål kan utgöras af ett materielt ting eller en rent
andlig realitet — t. ex. medvetandet själft ■—, vara ett
erfarenhetsföremål eller ett öfver erfarenheten höjdt objekt, o. s. v. Men
när-hälst kunskap existerar, så är den aldrig ett föremålslöst
förnimmande, utan ständigt bunden vid ett liksom i medvetandets förgrund
sig befinnande objekt, som därvid bildar koncentrationspunkten för
förnimmandet. Och det är klart, att kunskapsobjektets allt
fullständigare koncipiering utgör själfva hufvuduppgiften för den
kunskapliga värksamheten. All kunskap blir därför kunskap i mera
fulländad form i samma mån den är genomfördt objektiv.
En kunskap utan kunskapssubjekt och kunskapsobjekt vore
ingenting annat än en tom ordsammanställning — en skaftlös knif
utan blad. Kunskapen är dock hvarken ett subjekt eller ett objekt,
utan till sitt egentliga väsen ett innehåll i ett medvetande. Ty
kunskap blir i grunden något, som subjektet förnimmer om objektet,
och de därvid i det förnimmande subjektet innehållna samt af detta
använda objektiva förnimmelserna utgöra det egentliga
kunskapsinnehållet.
Äro subjekt och objekt att uppfatta som förutsättningar för
kunskapen, så är däremot kunskapsinnehållet, strängt taget, ingen
förutsättning. Men väl utgör det en kunskapsfaktor, ja innehållet
är själfva det centrala i kunskapen. Nu äger medvetandet intet annat
innehåll än förnimmelser. Dessa konstituera då kunskapsinnehållet
och äro försåvidt kunskapens själfva bärare. Alldenstund vidare
all kunskap är kunskap om något föremål, så blir innehållet, ur
förevarande synpunkt, ett inbegrepp af objektivt giltiga bestämningar
eller predikat. Väsentligt för den mänskliga kunskapen är alltså att
den framträder i ett mer eller mindre evident helt af predikativa
bestämningar. Det är kunskapsföremålet, hvilket därvid bestämmes
såsom sådant eller sådant, t. ex.: minnet är ett af
föreställningsassociation betingadt psykiskt fenomen. Ar kunskap öfverhufvud
möjlig, så är det följaktligen i just de predikativa
innehållsbestämningarna, som den skall förvärkliga sig. Dessa senare framträda
emellertid i flere olika former — ungefär lika många som det finnes
olika förnimmelser —; den högsta af dem är begreppet eller den
logiskt evidenta förnimmelsen.
Kunskapsinnehållet är dock något, som icke blott är ett dylikt
innehåll, utan måste blifva det genom den subjektets värksamhet,
hvilken i brist på bättre term må betecknas som dess kunskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
