Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. II. Kunskapens konstitutiva faktorer. Om kunskapslärans utgångspunkt och metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
värksamhet. Kunskapen är intet "ruhendes Sein", utan den både
förutsätter och innebär en stundom mycket invecklad
värksamhet. Hvilken åsigt man än må hysa om kunskapsinnehållets
uppkomst och de speciella sätt, på hvilka det predikativa
förnimmandet försiggår, så kan man aldrig förneka, att kunskap innebär ett
förnimmande, d. v. s. en värksamhet. En ytterligare fråga blir
emellertid, om den icke därjämte innebär något annat än värksamhet.
Kunskapen kunde tilläfventyrs innehålla både ett värksamhetens och
ett öfver värksamheten höjdt element1. Därmed må förhålla sig
huru som hälst, obestridligt är att kunskapen inbegriper någon
värksamhet, t. es. omdömesvärksamhet. En öfver all värksamhet
höjd kunskap, ett sådant evigt aktuelt förnimmande, hvarmed de
teistiska världsåsigterna ej sällan utrustat det gudomliga väsen,
hvarmed de laborera, är i alla händelser en metafysisk
konstruktion, med hvilken vi här icke hafva anledning att närmare befatta oss.
Den sista grundfaktorn i kunskapens komplicerade hela är dess
objektivitet, resp. sanning. Innebär kunskap ett förnimmande, så
innebär dock icke hvarje förnimmande kunskap. För att denna
skall kunna uppfattas som värklig sådan, måste den motsvarande
förnimmelsen äga en karaktäristisk bibestämmelse: den måste vara
sann eller, allmännare uttryckt, objektivt giltig. Kunskap blir då
helt enkelt bestämbar som objektivt giltig värklighetsuppfattning.
Den kunskapsteoretiska objektiviteten är nu visserligen något, som
framträder i skiftande former. Att det finnes grader af sanning
är obestridligt, men man kan med skäl påstå, att det äfven
existerar olika arter af kunskap. Så är det, som antydt, näppeligen
samma kunskapsbegrepp, som lefver i de empiriska
naturvetenskaperna och i filosofien (metafysiken). Ty för de förra innebär sanning
icke så mycket en kunskapsinnehållets adekvata öfverensstämmelse
med värkligheten sådan denna i sig och till sitt väsen är — ett
kunskapsbegrepp som just utgör metafysikens regulativ —, som icke mera,
om vi för öfrigt tänka på den erfarenhetsöfverskridande
(transscen-denta) empiriska kunskapen, en konstruktion af naturens värklighet,
sådan denna kunde vara. Objektivitet i någon grad måste dock
utgöra en hvar vetenskaps yttersta regulativ, ty annars skulle den
komma att sakna hvarje ingrediens af kunskaplig bestämdhet. Men
då blefve den motsvarande ’vetenskapen’ endast ett inbegrepp af
subjektiva medvetenhetsfunktioner samt ett, i bästa fall
metodiskt utbildadt, system af fantasier. Till sin yttersta idé och
syftning är dock kunskapen något annat än detta, nämligen, som fram-
1 Jfr Vid studiet af Wundts psykologi, s. 290.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
