Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. III. Medvetandet. Olika former däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
gjord1. Men under sådana förhållanden framstår nämda begrepp
mindre som ett resultat af en värkstäld undersökning; det
förutsätter snarare en viss intellektuell konst, nämligen medvetandets
förmåga att liksom gripa och därmed ock begripa sig själft2. Det
negativa vilkoret för detta medvetandets medvetande om sig
utgöres naturligtvis af en mer eller mindre omfattande abstraktion
från öfriga föremål, hvilka tilläfventyrs vilja taga
uppmärksamheten i anspråk. Denna abstraktion kan dock näppeligen bli så
fullständig att ett i bokstaflig bemärkelse rent medvetande återstår.
Ett dylikt innehållslöst residuum vore i själfva värket liktydigt med
det aktuella medvetandets död — ett medvetande, som icke vore
något medvetande. Hos det lefvande medvetandet utgör fastmer
innehållet en väsentlig bestämning; det bildar själfva den lifgifvande
faktorn hos detsamma. Det rena medvetandet (se nedan) är därför
visst icke det omedelbara medvetandet, utan en abstraktion, som
förutsätter dettas både negativa och positiva värksamhet, dess
förmåga att å ena sidan abstrahera från innehållet i det aktuella
medvetandet, hvilket senare alltid framträder under formen af ett
korre-lativitetsförhållande mellan en enhet (subjektet) och en mångfald
(innehållet), dess förmåga vidare att fasthålla nämda subjekt såsom
ett abstrakt tankeföremål.
I samma mån medvetandets uppfattning af sig själft skärpes
går den öfver i ett utprägladt själfmedvetande. Det senare är ett
medvetande, som har medvetandet själft till objekt. Allt
medvetande är i den meningen objektivt, att det är ett medvetande
om något föremål. Vid själfmedvetandets funktion blir då, som
sagdt, medvetandet själft medvetandets föremål. Det lurar ingen
motsägelse i detta förhållande, om det ock är så till vida
egendomligt som själfmedvetandet är en relativt sällan förekommande
funktion. Detta beror i sin ordning därpå, att medvetandets lif i
regeln har en art centrifugal tendens, d. v. s. det är oftast riktadt
1 Dessa termer "tydlig" oeh "klar", hvilka man näppeligen kan undvara i
kunskapsteorien, hafva tyvärr ingen fullt fix betydelse. Enligt Leibniz, som varit
tongifvande för det ena uppfattningssättet, är en klar förnimmelse en sådan, som kan
distikt särskiljas från andra förnimmelser, en tydlig däremot den, hvars egna
bestämningar äi’0 distikt uppfattade oeh särskilda från hvarandra. Whndt vill på goda skäl
alldeles vända om detta uppfattningssätt. "Die Klarheit bezieht sich auf die eigene
Beschaffenheit der Vorstellungen, die Deutlichkeit auf ihr Verhältniss zu anderen
Vorstellungen"; se hans Grundzüge der physiolog. Psychologie, 4:e Aufl., Bd 2, S.
271-Vi acceptera Wundts terminologi. Till nämda begrepps historik: Ueberweg, Logik,
8. 44, 136.
2 Jfr i samband härmed Fichtes berömda framställning af den "Thathandlung",
hvarigenom själfmedvetandet blir aktuelt, i hans Sämmtl. Werke, Bd 1, S. 71 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
