Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. III. Medvetandet. Olika former däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
sondern in aller Thatsächlichkeit Eine Seele1.» Och i en annan skrift2
talar fiehmke om »die Möglichkeit des Einswerdens der Seelen». »Auf
zwei Thatsachen gründet sich die Möglichkeit des Einswerdens aller Seelen:
auf das allen Seelen gemeinsame Subjekt, sowie darauf, dass die Seele
Veränderliches ist..., dass als ein mögliches Entwickelungsziel der
Seelen wenigstens denkbar bleibt, dass sie alle zu Einer Seele, zu Einem
gegenständlichen, zuständlichen und denkenden Bewusstsein werden» (ibid.
75). — Naturligtvis uppfordrar en så egendomlig teori till kritik; här är
likväl icke rätta platsen för en sådan3.
Erinras måste ock om den rol, det rena medvetandet spelar i
Kants kunskapsiära. I Kritik der reinen Vernunft uppträder det i
hvad han kallar den transscendentala apperceptionen, "das
Radical-vermögen aller unserer Erkenntniss". Denna apperception är icke
omedelbart gifven i någon erfarenhet, men ligger till grund för all
erfarenhet såsom en dess fundamentalbetingelse och syntetiska enhet.
Och i systemet af sinlighetens åskådningsformer samt förståndets
stambegrepp erhåller den sin närmare determination för att dock först
i erfarenheten själf, som just står under det rena förståendets
lagstiftning — såsom det så stolt heter — framträda i sin fulla
bestämdhet4.
1 Ibid., S. 134; jfr §§ 19, 42.
2 Die Seele des Menschen, S. 51 ff., 74 ff.
3 I stallet må erinras om att denna lara om ett allmänt, men individualiserbart
medvetande går tillbaka till den arabiske religionsfilosofen Aveeboës (och genom
honom till Aeistoteles). Ett yttrande af Lange, Logische Studien, S. 149, anföres
lämpligen i samband härmed: "Es liegt nahe, das transscendentale Ich, welches ja
nnserm Denken allgemein gültige Gesetze vorschreibt, als ein Allgemeines zu fassen,
ählich wie die Averroisten den Nous, der als ein und desselbe Wesen in alle
Menschenseelen eindringt. Von hier aus öffnet sich eine weite Bahn, die wir jedoch nicht
betreten wollen." I Göttingische gel. Anz., 1894, Bd 2, S. 948—952, redogör J. Baumann
för Kehmkes åsigt. "Für haltbar kann ich diese Erneuerung des Averroismus nicht
erachten: ein göttliches einheitliches Bewusstsein, welches stets dies ist und zugleich
bald viele Bewuastseine ist, bald nicht, scheint mir auch logisch nicht angänglich"
libid. 952). Jfr för öfrigt Höffdings Filos. Probl,, S. 13, 86, där ytterligare
litteraturbidrag lemnas till Averroës’ mystiska själsenhetslära. — Nära Schuppe och Eehmke
— samt än närmare Fichte — står för öfrigt den nyligen bortgångne J. Bergmann
(hvilkens filosofi jag dock ej studerat i original). Se karaktäristiken af hans idealism
i Busses Geist u. Körper, S. 180. Med tanke på Schuppe intresserar den ibid.
förekommande anmärkningen, att Bergmann hypostaserar ("ausgestaltet") Schuppe’s
"Bewusstsein überhaupt" till en "Allgeist", "ein absolutes Bewusstsein", i hvilket de
ändliga medvetandena ingå som innehållsmoment., "welche der Allgeist in sich erzeugt
oder setzt". Bergmanns hithörande hufvudarbete är Untersuchungen über Hauptpunkte
der Philosophie, 1900.
4 Jfr K. d. r. V., S. 115. Jag har utförligare exponerat Kants lära om den
transscendentala apperceptionen i Vid studiet af Wundts psykologi, s. 485 ff.
Vannérus, Kunskapslära.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
