Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IV. Om förnimmelserna, särskildt begreppen - Varseblifningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
hela. Det gäller visserligen om sensationerna, att de äro genom
abstraktion och analys vunna produkter. I egenskap af dylika
element äro de dock reella. Det ursprungligt och strängt omedelbart
gifna är den osöndrade varseblifningen. Men genom att successive
uppdelas i sina beståndsdelar och appercipieras analytiskt blir denna
i viss mening mera aktuell. Sensationen ligger då liksom dold i
varseblifningen tills den upptäckes genom en särskild
uppmärksam-hetsakt. Därför kan med skäl påstås, att den successiva utbildningen
af den omedelbart gifna världsåskådningen förutsätter en analys ocn
specialisering lika mycket som en syntes eller en efter omfång och
totaütet sträfvande uppfattning1.
Varseblifningens grundtyp är den genom synsinnet förmedlade
åskådningen af den yttre världens föremål, de sinliga tingen, Med
denna typ såsom mått kunna vi definiera varseblifningen som den
omedelbara och konkreta förnimmelsen af ett gifvet objekt. Just
detta förnimmande är den mänskliga intelligensens mest naturliga
yttringsform. Medvetandets lif är först och sist ett lif i
varseblif-ningar, specielt åskådningar, och vi kunna i själfva värket endast
då medvetandet är upphäfdt undandraga oss varseblifningarnas makt.
Men varseblifvandet är icke blott riktadt utåt. Vid sidan af de
yttre varseblifningarna stå de inre, genom "introspektion"
förmedlade; och mellan dessa kunna de varseblifningar, hvilka hänföra sig
till den egna organismen och dess tillstånd, anses intaga en
mellanställning. Yarseblifvandets organ utgöres då ock ej blott af
synsinnet, utan äfven af andra sinnen, åtminstone hörseln och känseln.
Och för det s. k. inre varseblifvandet kan medvetandet i sin helhet
anses utgöra organet.
Hvad förnimmer emellertid medvetandet då det varseblifver?
Denna fråga hänför sig till den objektiva sidan af saken. Man kan
kort och godt svara: en mångfald af föremål, hvilka befinna sig i
ett eller annat vare sig konstant eller föränderligt sammanhang med
hvarandra. Detta är nu visserligen ett slags varseblifningens
maximum, men vid närmare eftertänkande visar det sig, att det äfven
utgör det nära nog minsta, som kan varseblifvas. Ty äfven om det
lyckas att fullständigt isolera ett föremål, så att det som
varse-blifves reducerar sig till ett enda ting, så företer detta själft i regeln
en mångfald af inre delar, förbundna genom något sammanhang.
Föremål och mångfald, sammanhang och förändring, detta kan därför,
allmänt uttryckt, sägas vara det som varseblifves, naturligtvis i den
konkreta form, som är utmärkande för den omedelbara varseblifnings-
1 Vid studiet af Wundts psykologi, S. 502.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
