Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IV. Om förnimmelserna, särskildt begreppen - Begreppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
vetandet. Den tydliga uppfattningen grundar sig således både på
motsättning och sammanhang. Den innebär icke isolation — det
gör snarare den klara uppfattningen —, utan ett slags motsats på
grundvalen af sammanhang. Tydlighetsuppfattningen restringerar
därför icke tänkandet, utan utvidgar det, vare sig därigenom, att
ett begrepp fattas i sina relationer till det större hela, hvari det
ingår som faktiskt moment eller så att det tänkes generiskt och i
koexistens med sina strängt logiska samarter. Naturligtvis vinner
uppfattningen därvid både i extensiv utbildning och innehållsfulihet.
Och begreppets rationalitet måste anses ha en af sina källor i just
detta förhållande. Att laborera med många bestämningar och kunna
fatta dem distinkt i deras åtskilnad och sammanhang är alltid ett
pius i medvetandets makt.
Till begreppets logiska bestämdhet bidrager vidare den karaktär
af skärpt objektivitet eller så att säga potenserad
kunskapsbestämdhet, resp. sanningsgiltighet, som utmärker detsamma. Det har i
detta hänseende en prestige bland de öfriga förnimmelserna, som
gör begreppet till den kunskapsteoretiskt vigtigaste bland dessa.
Hos begreppet är nämligen samladt allt det för det motsvarande
föremålet väsentliga, och detta innehåll är därtill syntetisaradt till
begreppsenhet först efter omsorgsfull pröfning af dess äkthet. Om
öfverhufvud adekvat kunskap är möjlig, så måste det därför framför
allt vara hos begreppen, som en sådan är att finna. Begreppet
innehåller, som sagdt, endast väsentliga bestämningar. Denna omständighet
är visserligen i grunden ett uttryck för den det mänskliga
medvetandets begränsning, som består i att det måste gå abstraherande
till väga, men själfva denna motsats mellan väsentliga och
oväsentliga kännemärken bidrager dock tii! att gifva begreppen förhöjdt
värde, i det den grundlägger ett slags rangordning, där begreppen,
just genom att åt sig förbehålla de väsentliga bestämningarna,
intaga första platsen. Och de s. k. väsentliga bestämningarna återföra
sig i sin ordning ytterst till det konstanta innehåll, som tillkommer
det motsvarande föremålet själft och icke kau borttänkas eller
upphäfvas utan att detta upphör att vara just det föremål det är1.
Vidare är den nödvändighet att framhålla, hvilken utmärker
begreppsuppfattningen och kanske mer än något annat bidrager till
begreppets logiska bestämdhet. Nödvändigheten utgör i detta fall
den subjektiva motsidan till begreppsbestämningarnas objektiva
väsentlighet. Ty det som måste vara för att "detta skall vara detta"
är, subjektive sedt, det nödvändiga. Den logiska nödvändigheten är
1 Om begreppet "det (logiskt) väsentliga" se Uebenceg, Logik. S. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
