- Project Runeberg -  Kunskapslära /
103

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

kunskaps undergång’, men däremot ett upphäfvande af själfva det
kunskapssökande subjektets kunskap; just denna är dock den, som åsyftas. Ty
i kraft af den uppstälda fordran på fullständig identitet skulle äfven
i detta fall den afsedda kunskapen så helt och hållet öfver- och uppgå i
den såsom kunskapsobjekt förutsatta kunskapen, att den förlorade allt
sammanhang med och betydelse för kunskapssubjektet själft. Slutligen
kunde man antaga att kunskapsobjektet vore immanent i subjektet. Att
det finnes dylika subjektiva kunskapsföremål är obestridligt. Hvarje
förnimmelse-, känslo- och viljeyttring hos det egna jaget är ett sådant. Men
ej häller under detta antagande vore identitet möjlig mellan kunskapen
och dess objekt, om detta exempelvis vore en viljeyttring; kunskapen
skulle då ej blifva, hvad den enligt sitt begrepp är, utan en viljeyttring.
Endast i det fall, att all värklighet kunde reduceras till förnimmelse och
kunskap, så att tillvaron fullständigt sammanfölle med och således i grunden
vore ett allomfattande kunskapsägande medvetande, synes identitet möjlig
mellan objektiviteten och kunskapen. Under denna förutsättning blefve
värkligen all motsats mellan kunskap och objekt upphäfd och dessa korrelat
endast tvänne uttryck för ett och samma odelade hela. Tillvaron vore då
identisk med en från all reell motsats befriad och öfver all dualism höjd
allgenomträngande intuition. Hvad, som är, är kunskap, och endast
kunskapen är, uttryckte då tillvarons grundsanning. Huruvida en dylik filosofi
ur någon synpunkt kan äga berättigande eller ej, låta vi emellertid här
stå oafgjordt. Visst är, att all värklighet ej på angifvet sätt är
innehållen och närvarande i människans medvetande, ej häller äger människans
kunskapliga förnimmande denna form af fullkomlig intuition.

Nu har emellertid, som framhållet, kunskapsinnehållet
uppgiften att bringa det värkliga, som utgör kunskapsföremål, till
medvetande, till ju mera aktuelt medvetande desto bättre. Hvad
innebär då detta ytterst, att något är bragt till medvetande ? Svaret
kan närmast icke blifva mer än ett: att det är förnummet på ett
visst sätt. Förnimmandet är nu visserligen en medvetandets
irredu-cibla funktion, hvilken icke närmare kan vare sig definieras eller
beskrifvas. Genom analys kunna dock dess grundbestämningar
uttagas och så till vida kan det äfven klar- och tydliggöras.

Så uppträder allt, som är bragt till medvetande, för
medvetandet i egenskap af ett mer eller mindre skarpt uppmärksammadt
föremål. Medvetandet må vara medvetet om ett yttre ting, någon
speciell bestämning hos detta, om sig själft eller om en
transscen-dent realitet, i hvilket fall som hälst framträder det uppfattade
såsom ett föremål1. Men visserligen utprägla sig dessa
medvetenhets-föremål i sin ordning i ansenligt olika grader af föremålsbestämdhet
och åskådlighet eller, med ett ord, prägnans. Föremålets begrepp
har tydligen sitt ursprung i synsinnets förnimmande, och föremål
blir i enlighet härmed närmast åskådligt föremål. Från det egent-

1 Jfr om denna medvetandets objektivitet eller "korrelativitet" s. 56—57.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free