Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
liga åskådningsföremålet skiljer sig nu uppenbarligen ett
medvetenhetsföremål sådant som t. ex. tillståndet glädje högst betydligt. Men
när man föreställer sig glädje, blir äfven detta tillstånd ett objekt
och därmed ock en i någon mån åskådlig koncentrationspunkt för
medvetandet. En annan sak är visserligen att känna glädje. Själfva
denna känsla är icke af föremålsnatur, utan utgör såsom sådan ett
rent intensivt tillstånd. Det är emellertid här icke fråga om detta
känslotillstånd, utan om den teoretiska uppfattningen af detsamma.
Och säkerligen intygar redan detta enda exempel1, att t. o. m. en
så långt från de egentliga åskådningsföremålen aflägsnad realitet,
som ett i sig rent inre tillstånd, presenterar sig i föremålets form
vid det rent teoretiska medvetandets omhändertagande af detsamma.
Nämda föremålsbestämdhet ("Gegenständlichkeit") bildar då tydligen
en grundexpression för medvetandets lif i det hela. Att något bringas
till medvetande innebär alltså närmast helt enkelt, att det
framställer sig som ett omedelbart föremål för medvetandet. Och för
så vidt har äfven all kunskap en objektiv, intuitiv och åskådlig
karaktär, ehuru visserligen i olika grader.
Men äfven de predikativa bestämningarna reducera sig ytterst
till medvetenhetsföremål, dessa bestämningar, som bilda det
egentliga kunskapsinnehållet. Så är i omdömet ’fågeln sjunger’ själfva
sjungandet något, som näppeligen blir fullt aktuelt förestäldt, om
det icke göres till ett specielt medvetenhetsföremål. I denna
medvetandets successiva utsöndring och fortgång till bestämda föremål,
som det sedan kan särskildt uppmärksamma, måste man därför se
en genomgående grundfunktion. Och att bringa något till
medvetande kommer då ock — något närmare angifvet — att innebära
ett upptagande af detta någots bestämningar till särskilda
medvetenhetsföremål med ty åtföljande reflektion på dessa och
predikatet framhäfvande af deras bestämningar. Huru långt denna
process kan genomföras är emellertid en fråga för sig.
Det för medvetandet varande kunskapsföremålet erhåller alltså
sin kunskapliga aktualitet genom kunskapsinnehållet. Detta senare
bringar medvetandets uppfattning af och om objektet till fullare
uttryck. I och genom innehållet rekonstrueras för såvidt föremålet,
hvarvid innehållet får sin objektiva norm i föremålet själft, i ty att
innehållets kunskapsteoretiska uppgift just består i att på möjligast
adekvata sätt bringa föremålet till medvetande. Enär nu
kunskapsinnehållet ingenting annat är eller kan vara än förnimmelser i en
eller annan form, så är det äfven uppenbart, att huru yttre, resp.
1 Märk för öfrigt den förestälda glädjens så att säga sensuella kolorit. Ingen
föreställer sig glädje som ett svart något, men väl som ett rödt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
