- Project Runeberg -  Kunskapslära /
112

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

af begreppsskematism, hvilken i brist på bättre term må betecknas
rätt och slätt som föreställningsskematism. Denna har i likhet
med all skematism uppgiften att konkrescera begreppet, men icke
medels användning af just rumsåskådningar och bilder, ehuru
sådana nog ock inmänga sig. Så skematiseras begreppet karaktär
genom att återföras till ett visst individuelt jag och uppfattas som
uttrycket för en bestämd egenskap hos detta. Nu kunde frågas, om
begreppet ej häller i förhållande till härvid inspelande skemata kan
tänkas "rent". Men denna fråga är icke af samma
kunskapsteoretiska betydelse som den angående bildskematismens förhållande
till tänkandet. Ty i och med bildskematismen inkommer, såvida
den icke användes inom det visuella åskådningsområdet, ett oäkta
element i tänkandet, och det är därför af vigt att veta, huruvida
den kan öfvervinnas eller ej. Men den allmänna
föreställnings-skematismen, där hvarje begrepp förbindes med samhöriga och för
såvidt adekvata föreställningar, förorenar icke tänkandet -— den renar
det visserligen icke häller —, utan den bringar det närmare realiteten
själf, och realiteten är egentligen tänkandets och begreppens rätta
substrat. Alltså: äfven om det förhöllo sig så att någon lyckats
utveckla sin abstraktionstalang till en sådan virtuositet att ban
förmådde hålla sig uteslutande till själfva begreppsbestämningarna hos
ett begrepp utan att komplettera dessa med konkretare
föreställningar, så skulle denna förmåga icke vara något att afundas. Tv
ett begrepp förvanskas visserligen genom att inmängas med element,
hvilka egentligen icke tillhöra detsamma, men näppeligen af att
insättas i ett helt, dit det just hör. Så blir begreppet mekanisk
kausalitet icke ogiltigare därför att det tager formen af en bestämd
föreställning om dylik kausalitet, t. ex. föreställningen om en
biljardkula, som stöter till en annan; om däremot det leibniz’ska
begreppet monad föreställes under formen af en punkt, så är detta
en inadekvat och därför, strängt taget, förbjuden skematism.

Frågan om begreppets skematism reducerar sig därför ur
kunskapsteoretisk synpunkt till frågan om adekvat, resp. inadekvat
skematisering. Adekvat blir denna, då begreppen återföras till
föreställningar af samma art eller till sådana skemata, hvilka äro
hämtade från samma värklighetsområde som det, hvartill begreppet
själft hänför sig; inadekvet blir den däremot, då den indrager
föreställningar från främmande områden och låter dessa bestämma (och
förvanska) uppfattningen.

Dock, äfven den inadekvata bildskematismen är icke alltigenom
förkastlig. Den kan tvärtom brukas så, att den bidrager till
tänkandets fullkomning. Denna dess betydelse sammanhänger med, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free