Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
åskådningen och bilden äro de föreställningar, hvilka förmå att
ut-prägla förnimmandet på ett sätt, som öfriga förnimmelser icke mäkta.
Själfva dessa hufvuduttryck ’klarhet’ och ’tydlighet’, hvilka
användas för att beteckna begreppens logiska bestämdhet, vittna
om att åskådningen till en viss grad underhjälper den logiska
uppfattningen. Och närhälst det gäller att förskaffa
förnimmandet ett innehåll, som skall framträda med prägnant
aktualitet samt i den så att säga konturskarpa form, som hindrar de
olika föreställningarna att flyta öfver i och sammanblandas med
hvarandra, så blir bildskematismen i själfva värket af enastående
brukbarhet1. Och ’tänkandet i bilder’ kan därtill hafva en kolorit
öfver sig och vara förbundet med en ’stämning’, hvarigenom det får
ett högre känslovärde, hvilket i sin ordning naturligtvis bidrager
till att förhöja tänkandets energi och totala makt.
I samband härmed böra vi dröja vid ännu en omständighet, som
kommer tänkandet att rycka åskådandet och det med bilder
laborerande förnimmandet nära. Det är det förhållandet, att tänkandet
i regeln — och visserligen med all rätt — är ett tänkande af och
om realiteter. Ett sådant isoleradt och liksom öfver värkligheten
sväfvande tänkande, som befattar sig endast med att analysera och
på ett eller annat sätt bearbeta abstrakta begrepp, förekommer
blott sällan. Men bör det egentliga tänkandet vara af nu
antydda reella och relativt konkreta natur och icke annat än
undantagsvis af rent formalistisk och abstrakt beskaffenhet, så är det
uppenbart, att åskådningen måste komma att spela en betydande
rol i dess lif. Ty värkligheten är dock först och sist den gifna
värkligheten, ja den oss omgifvande realiteten, hvilken vi icke kunna
undandraga oss så länge vi äro sinnesvarelser. Det blir därför
världsföreställningen, som kommer att bilda utgångspunkten, stödjepunkten
och i viss mening äfven slutpunkten eller, med ett ord, ramen för allt
vårt kunskapliga förnimmande. Men inom nämda föreställning
predo-minera synsinnets förnimmelser och därmed äfven åskådningen och
bilden, ty världsföreställningen är i främsta rummet en
världsåskådning. Och dessutom: kategorien föremål, hvilken spelar en
öfverallt ingripande rol i förnimmelselifvet gestaltar sig inom alla
områden i analogi med clet yttre, åskådliga tinget; äfven det mest
sublimerade "rena tankeföremål" har en karaktär af riktnings- och
koncentrationspunkt för uppmärksamheten, som låter det framstå med några
af det värkliga åskådningsföremålets drag. Allt tänkande, hvilket är af
reell syftning, d. v. s. det, som är ett tänkande af och om realiteter,
1 Se därom Volkelt, Erf. n. Denk., 8. 453 ff.
Vannérus, Kunskapslära.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
