- Project Runeberg -  Kunskapslära /
117

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

kan icke framanalyseras ur denna! En dylik omedelbar
totaluppfattning kan fylla nära nog alla sinnen med innehåll, och där den
omedelbara sinneskunskapen slutar, vidtager tankeuppfattningen, som äfven
den kan vara i hög grad sammansatt. På motsvarande sätt bildar
hvarje värkligt föremål en radiationspunkt för otaliga bestämningar,
hvilket är liktydigt med att det, ur uppfattningens synpunkt, utgör ett
af bestämningar sammansatt helt. Och dessa bestämningar äro i
sin ordning ofta af ytterst sammansatt natur, t. ex. egenskapen hos
en människa att utgöra en organisk varelse. Af denna anledning
kommer medvetandet att i regeln icke nöja sig med faktum i dess
omedelbarhet, utan fortgår diskursivt från bestämning till bestämning.
Därigenom tenderar ock medvetandets hela kunskapsvärld att upplösas
i ett system af analytiska specialbestämningar, som i sin ordning mer
eller mindre ingående uppmärksammas. Att denna fortgång skulle vara
gränslös kan aprioriskt förnekas; dess begränsade karaktär styrkes
ock af erfarenheten. Ty väl må t. ex. varseblifningen röd leda öfver till
begreppet färg, detta till synförnimmelse, denna till förnimmelse, denna
till medvetenhetsfunktion, denna till medvetandet, detta möjligen till
något annat; ytterst stannar dock analysen vid ett icke vidare
analy-serbart och för såvidt enkelt datum. Detta enkla blir på samma gång
naturligtvis ett hyperabstraktum, men just därigenom så mycket
lättare att intellektuelt behärska. Huru sker dock detta? Hvad
innebär egentligen att förnimma det i sig enkla? Att förnimma
det icke enkla innebär bland annat att kunna predicera bestämningar
om detsamma. Men det enkla, har detta några bestämningar alls,
och om det utgör det bestämningslösa, huru kan då medvetandet
öfverhufvud befatta sig med det? Svaret måste bli, att det enkla i
och för sig värkligen icke har några predicerbara bestämningar;
det kan på sin höjd göras till föremål för identitetsomdömen eller
uttryckas i ekvipollenta satser. Däremot äger det i sina relationer
relativa bestämningar d. v. s. sådana, som existera genom dess
sammanhang med annat. Och i relationer är det alltid insatt redan såsom
själft abstrakt. Men däraf, att det enkla i sig är det
predikat-lösa, följer visserligen ej, att det är ofattbart; endast det följer, att
det måste fattas på annat sätt än det sammansatta, nämligen rent
intuitivt och icke medels den sedvanliga diskursiva uppfattningen.
Det enkla fattas på så sätt, att det rätt och slätt framstår för
medvetandet eller, ur medvetandets egen synpunkt, därigenom, att
detta förnimmer det, som det faktiskt är. Medvetandet förnimmer då
icke om detta eller detta, utan det förnimmer just detta, resp.
detta. C. Y. Sahlin, hvilken sysselsatt sig med det enklas begrepp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free