Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
behöfva framstå för medvetandet. Men tänkes begreppet fullt ut,
måste ock bestämningarna biologisk vetenskap, naturvetenskap,
vetenskap, kunskap o. s. v. höjas till begreppsklarhet. Med
fortgående abstraktion följer då ett närmande till det logiskt enkla.
Hvad det logiskt eller kunskapsteoretiskt sammansatta är,
inses i samband härmed tydligt nog. Det är uttrycket för ett
syntetiskt tänkande af föremålen och deras bestämningar. Det som
syntetiseras blir, ytterst, enkla bestämningar, och att dylika tänkas
syntetiskt innebär, att de bringas till ett slags logisk ensemble för
medvetandet. Detta medför i sin ordning en determination af begreppen.
Determinationen fullkomliggör begreppen i det hänseendet, att den
fullständigar dem; de vinna därvid extensiv fullkomning, liksom de
genom abstraktion vinna intensiv. Och två grundformer af
determination kunna urskiljas: specifikation och kolligation\ Den
förra hänför sig till allmänbegreppet, den senare till
individualbe-greppet. Genom specifikation öfvergår tänkandet till de mer eller
mindre talrika arterna, därvid liksom intänkande det enkla i dessa,
genom kolligation förknippar det specialbestämning med
specialbestämning. Men ytterst konvergera de bägge determinationsformerna
mot samma ideala punkt: identitet med värklighetsföremålet själft.
Då determinationen nått fram dit, har tänkandet värkstält sin
ned-stigning från abstraktionens rymd och liksom trädt i beröring med
värklighetens egen process2.
Därmed individualiseras begreppen eller erhålla fullständig(are)
bestämdhet. Men liksom vårt tänkande i regeln ej återgår ända
till de enkla tankebeståndsdelarna, så fortgår det vanligen ej
häller till det individuella. Det rör sig i själfva värket inom ett
visst mellanläge, dock medvetet om, att detta område kan hafva sin
fortsättning såväl uppåt — mot det enkla, som nedåt — mot det
fullständigt bestämda hela. Det individuella är för öfrigt icke
mindre svåråtkomligt än det enkla. Det fordras en alldeles särskild
förmåga af extensiv intuition för att uppfatta föremålen i deras
fullhet och helhet. Ty individualiteten omfattar strängt taget icke
endast ett innehållsrikt helt af bestämningar, tillkommande
föremålet i och för sig, utan påkallar ock en dettas uppfattning i dess
sammanhang med andra föremål och ytterst ett intänkande af
detsamma i totaliteten af all värklighet.
Det mänskliga tänkandet fortgår alltså i tvänne diametralt
motsatta riktningar. Det tillsträfvar åt ena hållet en konsekvent
genomförd simplifikation; åt andra den komplikation, hvars förebild är
1 Uttrycket Sr Wundts; se hans Logik, Bd 2, Afd. 1, S. 18.
’ Om logisk determination och syntes se för öfrigt Sahlin, Grundf. i log., II,
s. 20 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
