Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - Den kunskapliga värksamhetens centrala moment, ’die beziehende Thätigkeit’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Kap. VI.
Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet.
Den mänskliga kunskapen är aldrig något, som oföränderligt är,
utan något, som alltjämt måste utvecklas. Den förutsätter och
inbegriper för såvidt förändring, skeende och värksamhet,
Förnimmelserna icke allenast bringas till aktualitet för
medvetandet genom ett visst skeende och en viss värksamhet, utan
såsom aktuella inträda de ock i en mängd förbindelser med hvarandra
af vare sig associativ eller apperceptiv art. Och särskildt de
omdömen, genom hvilka förnimmelserna få karaktären af ett
kunskapsinnehåll eller ett system af predikativa bestämningar, återföra
sig alldeles afgjordt till en viss psykisk värksamhet, ja till en jagets
själfvärksamhet. Predikationen kommer nämligen till stånd genom
akter af hvad man kallat medvetandets "beziehende Thätigkeit"\
Och i det hela är kunskapsvärksamheten af högst komplicerad och
liksom förgrenad natur. Skulle den fullständigt utredas kunde
analysen i själfva värket icke anses afslutad förr än intelligensens och
jagets hela lif, som ju är ett lif i värksamhetens form, gjorts
till föremål för undersökningar och uppdelats i sina primära och
sekundära värksamhetsyttringar. Kunskapsläran är dock icke lika
mycket intresserad af all jagets värksamhet, utan företrädesvis af
den, som sammanfaller med eller, ur något ändrad synpunkt, ligger
till grund för den kunskapliga uppfattningen.
Då den senare, som framhållet, återför sig till
medvetandets själfvärksamhet, kunde den karaktäriseras medels vissa
bestämningar, hvilka låta sig framanalyseras ur själfvärksamhetens
begrepp och särskildt ur tänkandets egenskap att utgöra en teleo-
1 Om denna betydelsefulla värksamhet se Lotze, Logik, S. 550 ff., Metapli., 8.
580 ff., Wundt, System, S. 40 ff., Logik, II: II, S. 285 ff., v. Kirchhann, Die Lehre
vom Wissen, S. 31 ff., Schubekt-Soldebn, Gründl, S. 221 ff., Windelband, System d.
Kategorien, S. 43 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
