Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - Omdömesvärksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Sonderung und der Vereinigung, bestimmt. Und die Einheit, welche in
diesen beiden Eichtungen sich enthält, bildet die Einheit des Urtheils. Die
Thätigkeit aber sollte zugleich der Inhalt darstellen, die Erzeugung das
Erzeugniss. So hat die Einheit des Urtheils zugleich zu bedeuten die
Einheit seiues Inhalts». Liebmann, And. d. Wirkl., S. 500—503. Schuppe,
Grundr., S. 45 lf. (omdömet är »ein In-ein-setzen»), Schubert-Soldern,
Gründl. S. 203. Volkelt, Erf. u. Denk., S. 297 ff. Erdmann, Logik, I,
S. 187 ff. Lotze, Logik, S. 57 ff. Wundt, Logik, I, S. 154 ff., System,
S. 42 ff. Sigwart, Logik, I, S. 23. Ueberweg, Logik, S. 189 ff.
Eickekt, Gegenstand, S. 91 ff. Windelband, Logik, S. 173: »In jedem
Urteil handelt es sich darum, eine Beziehung von Vortellungsinhalten
zu denken und über die Geltung dieser Beziehung zu entscheiden. Deshalb
sind Eelation und Qualität die beiden wesentlichen und gleich
unerläss-lichen Merkmale des Urteils, und sie bedingen die Einteilung, wonach die
Urteilslehre in der reinen Logik entwickelt werden muss».
Mest prononceradt f’ramsträder subjektet, i synnerhet i de
otaliga fall, där det framstår som ett föremål, hvilket tänkes äga de
eller de bestämda egenskaperna. Men äfven dessa senare kunna i
sin ordning tänkas som subjekt för vissa bestämningar, och det
finnes i själfva värket intet tänkbart, som ej kan transformeras till
ett logiskt subjekt. Ty ett sådant blir ytterst ingenting annat
än en enhet för bestämningar, och detta kan en egenskap, ett
tillstånd, ett sammanhang af hvilket slag som hälst bilda lika
väl soni ett föremål i egentlig bemärkelse. Det ursprungliga
hos omdömet utgöres vidare af just subjektet. Detta bildar
närmast en intuitivt förnummen och för så vidt osöndrad helhet.
Men därigenom att denna fixeras i sina olika delar i och med att
uppmärksamheten begränsas till och riktas på olika moment i det
gifna hela och medvetandet sedan bringar sin "beziehende
Thätigkeit" till användning, så uppstå omdömets egna formelement, resp.
omdömena själfva. Dessa blifva under sådana förhållanden
funktioner af både en analys och en syntes. Och subjektet kan därvid
anses utmärka en viss hufvudriktning hos tänkandet, alldenstund det
är detta, till hvilket bestämningarna hänföras såsom till sitt enhetliga
logiska substrat, t. ex. metallen glänser, är tung, smidbar, o. s. v.
Någon konstant riktning bildar denna referering till subjektet
visserligen icke, men den, hvilken torde vara i det hela
dominerande. Riktningen kan stundom till och med blifva en i viss
mening motsatt, innebärande t. ex. en Subsumtion under ett annat
föremålsbegrepp, såsom i omdömet "järn är en metall".
Predikatet vidare utgör det mera osjälfständiga elementet i
omdömet, hvilket framgår bland annat däraf, att så snart det skall
fixeras i och för sig, så förvandlar det sig till ett subjekt för
bestämningar. Såsom predikat är det ofta endast subjektet själft, låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
