Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - Omdömesvärksamheten - De olika formerna af omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
bildung synthetisch, in diesem analytisch.» Kroman, Vor Naturerkjend.,
S. 43 lf. Cavallin, Identiska och syntetiska satser.
Omdömesvärksamheten är alltså af alltför komplicerad natur
att kunna återföras till en enda grundform. Den är dock i det
hela bestämbar som en analytisk-syntetisk1 värksamhet. Och i
omdömet kan man därför se "eine Gliederung und Formung
vorgestellter Inhalte" för att använda Jerusalems träffande karaktäristik2.
I omdömena röja sig alltså medvetandets (tänkandets)
själfvärksamhet och kombinatoriska förmåga. Föreställningsinnehållet ter sig
ur denna synpunkt som ett material, hvilket genom
omdömesvärksamheten kan gestaltas till tankesammanhang af flere olika slag3.
Ehuru omdömet, som framhållet, i viss mening är en sekundär
funktion kan det själft mycket väl framträda i vissa grundformer.
Omdömet är visserligen en form för tänkandet, men såsom en
sådan utgör det dock en abstraktion. Hvarje värkligt omdöme äger
utom sin form äfven ett innehåll, d. v. s., när tänkandet fäller
omdömen, tänker det något om det eller de föremål, som taga
uppmärksamheten i anspråk. Därvid liksom beskrifver eller utför tänkandet
1 Detta syntetiska moment framhålles äfven af Wund t i System, S. 43 ff. W.
har annars en utpräglad tendens att i omdömesvärksamheten se företrädesvis en
analytisk funktion.
2 I studien Die Urtheilsfunction, s. 82, 92 ff.
3 I sitt nämda arbete har Jeeusalem skisserat ett antal modärna åsikter
angående omdömets natur. Han urskiljer (s. 65 ff) fyra olika grundåsikter därom. "Man
betrachtet erstens als das wesentliche Moment des Urtheilsactes die Zustimmung
Denna åsikt hyllas af bl. a. Brentano och hans skola, därförut af J. S. Mill, enligt
hvilken "urtheilen und ein Urtheil für wahr halten ein und dasselbe sei" (66). "Zweitens
hat die alte Lehre, nach welcher das Urtheil eine Synthese von Vorstellungen und
Begriffen ist, in Sigwart einen neuen, sehr bedeutenden Vertreter gefunden" (65). "Das
Urtheil ist nach Sigwart eine Synthese, mit der das Bewusstsein ihrer objektiven
Giltig-keit verbunden ist" (73). Drittens hat Wundt im Gegensatze dazu das Wesen des
Urtheilsactes in der Zerlegung zusammengesetzter Vorstellungen erblickt und damit
eine äusserst wertvolle Anregung gegeben" (65). "Wundt geht von der unzweifelhaft
richtigen Thatsache aus, dass der beurtheilte Vorstellungsinhalt uns bereits vor dem
Urtheile gegeben sei" (74). Viertens endlich erblickt man im Urtheil eine Formung
und Gliederung des vorgestellten Inhalts" (65). En öfvergång till denna uppfattning
bildar Erdmanns teori (se nedan). Själf tillhör Jerusalem den fjärde gruppen
och utför sin åsikt närmare s. 78 ff. "Mit der Gliederung und Formung,
vollzieht sich aber im Urtheile auch das, was die Engländer ’belief’, die Schule
Brentanos ’Anerkennung’ nennen " (82). "Die gliedernde und formende Function" blir
emellertid det väsentliga. — Äfven Erdmann exponerar och mönstrar ett antal olika
åsikter om omdömet i sin Logik, I, S. 246 ff. Enl, honom utgör "die logische
Immanenz des Prädicirten am Subjekt" det väsentliga i omdömet, en immanens, som icke
upphäfves genom "die sprachliche Trennung des Subjekts und Prädikats im Urtheil"
(ibid. 221, jfr 261 ff).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
