- Project Runeberg -  Kunskapslära /
139

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - De olika formerna af omdöme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

egentlig1. Den hänför sig icke till det, som utgör det väsentliga
hos omdömet, dess form af "beziehende Thätigkeit". Då nu denna
i sin ordning kan anses utforma sig på det sätt, som i det föregående
angifvits, nämligen så, att en kvalifikation, ett sammanhang eller
en växelbestämdhet konstitueras, synes vår indelning böra blifva
den grundläggande. Kvantitet, kvalitet, relation och modalitet
utmärka endast ett antal spridda synpunkter, hvarifrån omdömets
beståndsdelar, subjektet, predikatet och förhållandet dem emellan
kunna betraktas. Till själfva sin grundform förändras dock icke
omdömet med den olika kvaliteten. Det negativa omdömet blir
nämligen af samma grundstruktur som det positiva; en relation
bildas och något tänkes vid denna, nämligen en viss bestämdhet hos
subjektet, framhäfd i och genom kopulen och predikatet. Om denna
bestämdhet är af positiv eller negativ beskaffenhet invärkar icke på
omdömets grundform; endast kopulans kvalitet blir en annan. Den
får i det negativa omdömet karaktären af en handling, som
frånkänner subjektet en bestämning, resp. förkastar en sådan såsom
predikat. Att vidare kvantiteten är singulär, partikulär eller
universell är ej häller något, som berör omdömet såsom "beziehende
Thätigkeit"; kvantifikationen utgör en blott bibestämmelse åt
subjektet, utmärkande dess vidd eller omfång. Härtill kommer att relationen
pointerar en ur formell synpunkt så relativt oviktig egenskap,
som den olika grad af afgjordhet, med hvilken ett bestämdt
predikat tillägges ett visst subjekt. Det röjer sig här ett slags
kopulans eller predikationens modalitet. Men just modaliteten hänför
sig icke till omdömet såsom sådant, utan till den art och grad af
otvifvelaktighet och visshet, hvarmed den omdömesfällande själf
tillägger subjektet ett bestämdt predikat. Modaliteten tillhör under
sådana förhållanden mindre omdömesläran, än läran om kunskapens
objektiva giltighet — det är "das Geltungsbewusstsein", som
utpräglar sig i de olika modalitetsformerna. Härtill kommer, att
den subsumtionsprincip,2 som åtminstone delvis ligger till grund
för den sedvanliga indelningen, blir mycket konstlad, om den skall
upphöjas till rangen af en alla omdömen behärskande grundsats.
Att det finnes subsumtionsomdömen är nog obestridligt, t. ex.
"ryssarna äro slaver", men de allra flesta omdömen — af typen "ansiktet
är själfullt", "åskan mullrar" m. fl. — innebära ingenting annat än
en enkel beskrifning eller framställning utan bitanke på något
genus, hvarunder subjektet är att subsumera.

1 Jfr Erdmann, Logik, S. 319 ff., Ueberweg, Logik, S. 200, Lotze, Logik,

57 ff.

2 Utförlig kritik af "aubsumtionsteorien" i Erdmanns Logik, S. 246 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free