- Project Runeberg -  Kunskapslära /
142

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - Slutandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

för ocli möjliggöra slutandet, och detta senare fullbordar sig i ett eller
annat omdöme. Innehållet i de vid slutandet gifna omdömena
utgör då liksom det tankematerial, som förståndet använder och
hvarur det låter den nya tanke framgå, hvilken kommer till uttryck
i slutsatsen. Äfven må anmärkas, att det mänskliga tänkandet
kan anses manifestera sig i sin högsta form i slutandet, ty dess
logiska kapacitet kan med skäl sägas kulminera i den själfvärksamhet,
hvarigenom en ny tanke härledes ur låt vara andra vid slutandet
disponibla tankar. Jämväl förtjänar framhållas, att liksom omdömet ligger
till grund för och ingår i slutandet, betingar detta senare den
betydelsefulla operation, som framträder i beviset. Däraf inses — ur
en synpunkt — den rol, slutandet spelar inom vårt kunskapslif. Men
naturligtvis är slutandet af betydelse äfven i och för sig. Denna
består, allmänt uttryckt, däri, att slutandet möjliggör just den nya
tanke, hvilken innehålles och framträder i slutsatsen.

Det slutande, som ofvan i korthet karaktäriserats, är i främsta
rummet det strängt logiska, d. v. s. nödvändighetsbestämda slutandet.
Det synes emellertid lämpligt att utvidga begreppet så, att
det kommer att omfatta äfven det slutande, som icke
utmärkes af en dylik strängt logisk nödvändighet. Det mänskliga
förnimmandet är visst icke i regeln upphöjdt i sin högsta form,
utan rör sig oftast i de banor, som den blott faktiska erfarenheten
erbjuder. Men äfven erfarenhetens fakta, resp. de omdömen, dessa
grundlägga, framkalla slutsatser, ja de allra flesta sådana, som
komma öfver människornas läppar, äro ingenting annat än rena
erfarenhetsslutsatser. Under sådana förhållanden synes det behöfligt
att fastställa begreppet slutande så, att äfven de af blott fakticitet
utmärkta erfarenhetssluten falla under dess omfång. Vi formulera
i enlighet härmed saken sålunda: ett slutande är hvarje sådan
medvetandets handling, där det med tillhjälp af ett eller flere gifna
omdömen leder sig till ett nytt sådant. Denna definition torde vara
tillräckligt vid för att kunna omfatta alla möjliga slutformer. Den
omfattar nämligen icke blott sådana, där den förmedlade nya tanken
med logisk nödvändighet framgår ur sina premisser, utan äfven
sådana lösare slutformer, där den nya tanken följer med
anledning af en eller annan förutsättning såsom en blott faktisk tanke.
Af dylik natur äro just de typiska erfarenhetssluten.

Det gäller emellertid att uppspåra slutandets olika grundformer
och om möjligt få en systematisk öfversigt af deras mångfald.

Omdömena hafva sin objektiva förutsättning i
kategorierna. Förefunnes icke de föremål, resp. egenskaper och tillstånd,
samt de former af sammanhang, hvilkas begreppsresumé just utgöres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free