Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - De olika slutformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
af dessa möjligheter, så gifves intet annat val, än att negera,
resp. ponera de återstående alternativen. Det är, som bekant,
"modus ponendo tolléus", som i undersatsen ponerar någon
öfver-satsens möjlighet, hvarför i slutsatsen den eller de öfriga måste
uteslutas; "modus tollendo ponens" däremot utesluter i
undersatsen någon af öfversatsens möjligheter, hvarför slutsatsen måste
ponera återstoden. —
Af en annan karaktär än de nu anförda slutsätten äro de
slut, hvilka hafva sin vetenskapliga grundläggning i den
aristote-liska logiken och här helt enkelt må betecknas som syllogismer.
Med dessa syfta vi naturligtvis på de af Aristoteles (och Gralenus)
uppstälda och arrangerade slutledningarna enligt de bekanta fyra
figurerna1:
M—P P—M M—P P-M
S-M S—M M—S M—S
s—p ’ s—p ’ s—p ’ "s=p;
hvilka under så många århundraden intagit den dominerande
ställningen i logiken.
Arrangerade kunna dessa slutsätt med fog sägas vara, då
deras premisser äro uppbygda på och anordnade i enlighet med
vissa egendomliga begreppsförhållanden. Det utmärkande för dessa
är att begreppen stå i ett förhållande till hvarandra af
underordning (eller uteslutning) — det är hvad man med ett enda ord
kallat subsumtionslogik.
Ett bland begreppen bildar den s. k. öfvertermen eller det
begrepp, som skall närmare bestämma ett visst annat, hvilket
senare i sin ordning bildar den s. k. undertermen. Vidare
förmedlas sammanhanget mellan dessa båda genom ett gemensamt
tredje begrepp, den s. k. medeltermen. Denna fyller sin
förmedlingsuppgift genom att ingå i både öfversatsens och undersatsens
premiss, men uteslutes i slutsatsen, hvilken alltså kommer att
uttrycka ett omdömessammanhang mellan under- och
öfvertermen.
Under det de föregående slutsätten nära hänföra sig till
erfarenheten och värkligheten i det hela rör sig detta syllogistiska
tänkande närmast inom en begreppens eller, fylligare uttryckt,
de sinnrikt sammanstälda begreppsomdömenas sfär. Huru
premisserna själfva i dessa slutledningar bildats är emellertid en fråga
för sig, som dock icke är af omedelbart slutledningsintresse.
1 Det är den sista af dessa, som plägar tillskrifvas Galenus (död omkr. 200 e. K.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
