Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - De olika slutformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Att värkställa ett kontrapositionsslut sammanfaller då helt enkelt
med att kontraponera, och reflektionen på de angifna möjliga
kontra-positionssätten intygar, att äfven dessa ytterst grunda sig på en
begreppens bundenhet vid ett uteslutningsförhållande, resp. en deras identitet i
något hänseende1.
Yi afsluta härmed exponeringen af de olika slutformerna.
Är denna framställning fullständig i den meningen att alla
möjliga slutsätt noterats i det föregående? Det våga vi ej påstå,
lika litet som vi kunna påstå, att framställningen i öfrigt är
uttömmande. Syftet har ej häller varit att åstadkomma absolut
fullständighet, utan vi hafva endast velat framdraga de vigtigaste och mest
kända slutsätten för att genom reflektion på dessa vinna ökad
kännedom om det mänskliga tänkandets natur, specielt det slutande
tänkandet. Hvari består egentligen detta senare, hvarpå grundar sig
ytterst slutandet, huru möjliggöres det? Svaren skulle framgå med
stöd af det föregående. Vi hafva då att reflektera på de
exponerade slutsätten och fastställa det för dessa lika och gemensamma
för att bilda ett slags slutandets begrepp ur faktisk och genetisk
synpunkt.
Med tanke på samtliga de i det föregående framstälda
slutformerna svara vi: slutandet består i en tänkandets öfvergång
från ett eller mer än ett omdöme till ett annat; denna öfvergång
innebär på samma gång en härledning af slutföljden med tillhjälp
af densammas förutsättningar; härledningen i sin ordning är dock
icke af så likartad natur vid allt slutande, att den kan återföras
till en enda princip2; de skilda slutsätten grunda sig på och
möjliggöras fastmer af flere olika förhållanden. Dessa sistnämda
kunna emellertid reduceras till följande fyra: ett
erfarenhetssammanhang, som tillåter tänkandet att, då ett led är gifvet, öfvergå
till och upptaga ett annat; ett likhetsförhållande, resp.
identitetsförhållande, med ty åtföljande generalisation och substitution; en
begreppens bundenhet vid något, uteslutningsförhållande, som
förhindrar de hvarandra uteslutande motsatsernas logiska förening;
den tankelag, som fordrar, att allt betingadt skall äga sin
1 Veberweg hänför till de omedelbara slutledningarna ännu tvänne former: "die
Umwandlung der Eelation" ("Umformung") samt "die modale Consequenz"; se hans
Logik, S. 305, 310.
2 t. ex. identitetsprincipen såsom bl. a. Riehl synes anse. Se hans uppfattn.
i Kritic, II: Th. 1, S. 230; jfr ock Kkosian, Vor Naturerkjend., S. 117, 138.
"Das allgemeine Verfahren des Schliessens, yttrar den förre (ibid), ist die
Substitution oder die Erzetzung des Gleichen durch Gleiches, d. i. die wiederholte
Anwendung des Identitätsprincipes". Så giltigt detta uttalande är för vissa fall, är dock
slutandet en mera invecklad funktion än att det kan återföras till endast en princip:
identitetsprincipen. Jfr Veberweg, Logik, S. 229, 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
