- Project Runeberg -  Kunskapslära /
155

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - De olika slutformerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

tillräckliga grund, i kraft hvaraf tänkandet sluter från följd till
grund och omvändt.

Och vilja vi gifva uttryck åt en ännu mera abstrakt och
koncentrerad uppfattning af saken och på samma gång jämföra
slutandet med omdömesfällandet, så kunna vi säga: liksom att fälla
omdömen är att förbinda subjekt och predikat så, att de positivt eller
negativt uttrycka ett förhållande af kvalifikation, sammanhang eller
växelbestämdhet1, är att sluta att på grundvalen af ett eller flere
gifna omdömen fortgå till ett nytt omdöme med stöd och tillhjälp
af det sammanhang, resp. den uteslutning, som sagda
premissomdömen innehålla.

Slutandet framställer sig alltså, om man så vill, som "eine
Erweiterung des Urtheilsprocesses"2, och att tänka blir — jfr s.
126 — att vara intelligent värksam på de sätt, som komma till
uttryck i omdömesfällandets och slutandets funktioner. Att tänkandet
därvid röjer en viss själfvärksamhet är förut betonadt. Men vi
kunna nu, med tanke på det senast framstälda, inse, att denna
själfvärksamhet är skäligen begränsad, i det tänkandet vid sina
operationer icke allenast är bundet vid bestämda förutsättningar utan
hvilka intet tänkande alls kan komma till stånd, utan ock vid själfva
sin fortgång från tanke till tanke väsentligen är underhjälpt af och
liksom drifvet framåt af just dessa förutsättningar. Det är
följaktligen sant, att det är tänkandet själft som tänker, men det kan
äfven med en viss sanning påstås, att det i premisserna liksom
tankes åt tänkandet. I premisserna är i alla händelser
konklusionen till en viss grad predeterminerad.

1 Jfr s. 136 ff.

3 Wundt, Logik, Bd 1, S. 304.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free