- Project Runeberg -  Kunskapslära /
164

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VII. Om tänkandets lagbundenhet. Tankelagarna - Tankelagarna i inskränkt bemärkelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

Hvilka äro emellertid tankelagarna? Denna fråga är icke så
lätt att besvara. Historiskt hafva de framträdt skäligen sporadiskt
Eleaten Parmenides anses af Ueberweg vara identitetssatsens
upphofsman, Aristoteles har gifvit en bekant formulering särskildt åt
motsägelseprincipen (se s. 168, noten), och Leibniz uppställer
uttryckligen den tillräckliga grundens lag. Men de af dessa tänkare
faststälda behöfva icke anses som de enda2. Nära nog hvarje
logiker har därtill en eller annan specifik synpunkt, hvarifrån han
föredrager att betrakta dem. Att genom något slags deduktion ur
tänkandets begrepp afgöra frågan, torde ej vara möjligt. Faktiskt
är emellertid, att det mänskliga tänkandet är lagbundet; vidare är
det medbetingadt af objektiviteten och slutligen kännetecknas det
af vissa för tänkandet såsom sådant karaktäristiska bestämningar.
Några af dessa må här i korthet framhållas.

Alldenstund det i förevarande sammanhang är fråga om
tänkandet betraktadt ur formens synpunkt måste tankelagarna närmast
framstå som afgjordt formella principer. De bestämma således icke
hvad något är, utan huru något är och försiggår. Men de äro
därtill former af ett visst slag, nämligen grundiovmer. De äro för
såvidt bestämbara som logiska axiom och af dem blifva alla
andra lagar specialformer. Äfven utmärka de sig för en
allmänhet, som icke kan lida någon inskränkning, i ty att en dylik skulle
bero på någon annan lag, hvilken omständighet skulle medföra, att
den inskränkta lagen icke vore någon sannskyldig grundform.
Slutligen äro tankelagarna af en afgjordt nödvändig bestämdhet; de
tvinga tänkandet att tänka på ett sätt eller i ett bestämdt logiskt
systems former. Dettas skrankor kan då vårt tänkande icke
öfver-springa så länge det öfverhufvud är, som det är.

Nu hänför sig vidare det objektiva tänkandet till bestämda
objekt, och det är just denna objektivitet, som gör tänkandet till
ett värkligt sådant. Det är då äfven i sin ordning, att
tankelagarna exponeras i anslutning till de allmännaste
värklighetsför-hållandena, resp. de förut berörda kunskapsteoretiska kategorier, i
hvilka nämda förhållanden äga sitt abstrakta uttryck.
Särskildt ligger den omedelbart gifna värkligheten icke allenast
till grund för tankelagarna, utan den förlänar dem ock den

1 Se därom Ueberweg, Logik, S. 231 ff. Detta är ett intressant historiskt
problem, hvilket dock är alltför omfattande att här kunna behandlas. Jfr ock Erdmanns
Logik, I, S. 176, 299, 366.

2 Nyligen har ock Cohen, Logik, S. 2 ff, uppstält "das Princip des Ursprungs" som
en särskild tankelag, hvilken han tillmäter stor betydelse. Ueberweg, Logik, S. 473,
formulerar (med större skäl) "ein Denkgesetz der Totalität".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free