- Project Runeberg -  Kunskapslära /
168

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VII. Om tänkandets lagbundenhet. Tankelagarna - Tankelagarna i inskränkt bemärkelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

motsägelse och förbjuder alla sådana såsom ologiska
föreställningskombinationer.1 Men ännu en lag är formulerad i anslutning till
motsatsförhållandet: principium exclusi tertii (äfven kallad principium
medii inter duo contradictoria). Denna hänför sig till den form af
motsats, som framträder i kontradiktoriskheten (A contra icke -A)
och uttalar, att utom eller jämte tvänne kontradiktoriskt
motsatta bestämningar, som i ett visst hänseende tilläggas ett logiskt
subjekt, existera inga ytterligare om detsamma tänkbara predikat;
sådana äro, som namnet angifver, "uteslutna". Den förevarande
principen begränsar alltså tänkandet till de möjligheter det
kontradiktoriska motsatsförhållandet själft angifver; mellan position och
ren negation finnes intet tredje. För öfrigt upphäfves en negation
genom en annan sådan, som negerar den förra. Denna dubbla
negering medför då position: duplex negatio affirmat.

C.) Sammanhangets lagar.

Hit hör i främsta rummet den tillräckliga grundens lag. Denna
är en lag för tankeuppfattningen af värklighetens sammanhang.
Härvid är att märka, att den egentligen anknyter till värklighetens
osjälfständighet eller till värkligheten försåvidt den utgör en beroende
och betingad realitet. Lagen uttalar närmast, att allt betingadt
måste förutsättas äga sin tillräckliga grund. Och grund i sin
abstraktaste allmänhet blir det, genom hvilket något annat är. Att
vidare något är osjälfständigt och betingadt framgår af dess
sammanhang med annat, hvaraf det beror och hvarigenom det äger
bestämdhet. Just till det osjälfständiga och betingade fordrar nu
tänkandet en motsvarande tillräcklig grund. Lagen grundlägger dock
icke själfva sammanhanget, utan den endast determinerar det, nämligen
så, som det angifna grund- och följdförhållandet fordrar. I sin fulla
bestämdhet innebär detta ett förhållande mellan tillräcklig grund
och genom denna fullständigt determinerad följd. Äfven är att
märka att lagen ytterst leder till idén om ett obetingadt (en, eller
mer än en, obetingad grund), hvaraf all osjälfständighet måste
tän-kes uppburen och hvarigenom realsammanhanget i sin helhet
af-gränsar sig mot intet.

Som den objektiva grundförutsättningen för den tillräckliga
grundens lag kan den kontinuitetsprincip betraktas, enligt hvilken
antages att värkligheten utgör ett enda sammanhängande helt,
tänkbart i enlighet med just grundens lag. Redan i det föregående har

1 Abistoteles, hvilken betecknar "motsägelseprincipen" såsom "den vissaste af
alla principer" inlägger i densamma följande innehåll: "Dass dasselbe demselben in
derselben Beziehung . . . unmöglich zugleich zukommen und nicht zukommen kann,
das ist das sicherste unter allen Principien ... da es unmöglich ist, dass Jemand
annehme, dasselbe sei und sei nicht". Metaphysik, übers, von H. Bonitz, S. 63.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free