Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VII. Om tänkandets lagbundenhet. Tankelagarna - Tankelagarna i inskränkt bemärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ligheten och dess öfvergång i intet. Nämda realitet är och
förblir — den bildar ett "konservativt system" —, allt naturligtvis
under förutsättning att tänkandet värkligen är af objektiv
giltighet. —
Tankelagarna —- bland hvilka vi äfven upptagit de tvänne
sista, ehuru de i regeln icke bruka betraktas som sådana — kunna
näppeligen reduceras till hvarandra, men hvarje följande lag kan
anses lägga ett nytt moment till den föregående, så att de i sin
helhet bilda ett nödvändigt system af positiva och negativa
tankar. Detta tankesystem har den kunskapsteoretiska grundbetydelsen
att normera tänkandet inom den öfverhufvud tänkbara
värklighe-tens sfär. Det markerar ock de yttersta och oupphäfbara gränser,
som äro satta för tänkandet. Mindre än hvad tankelagarna fordra
kan därför icke tänkas om realiteten — de grundlägga för såvidt
ett tankeminimum —, men väl mycket mera. Inom det af dem
grundlagda formsystemet har tänkandet därför att åstadkomma en
allt rikare determination; utom detsamma kan tänkandet icke alls
operera. I och för sig förmå tankelagarna dock icke att
åstadkomma någon dylik determination. De bilda, som anfördt, ett
abstrakt formsystem, som visserligen kan gifva en bestämd form åt
ett material — nämligen åt det vid hvarje särskildt tanketillfälle
förnumna —, men icke framskapa ett sådant eller af sig själft
utfylla sin tomhet med innehåll. För en effektiv determination
erfordras den gifna värklighetens stora kunskapskälla. Det blir då först
vid den logiska bearbetningen af erfarenhetens föremål och
för-hålladen, som tankelagarna få sin reella betydelse. Och därvid
utgör särskildt den tillräckliga grundens lag den logiska makt, som
i otaliga fall bringar tänkandet i rörelse och leder dess gång. —
Det föregående utgör en utredning af tankelagarnas förhållande
till det objektiva tänkande, hvarigenom vissa formelt giltiga
grundtankar om värkligheten resultera. Tankelagarna blifva ur denna
synpunkt lagar för tankeuppfattningen af värklighetens allmännaste
former. Nu utgör emellertid tänkandet, som anfördt, icke blott
ett inbegrepp af tankar, utan därjämte ett s}rstem af operationer,
genom hvilka tankarna utvecklas. Särskildt är här att framhålla
att de senare ofta förvärkligas genom ett mer eller mindre
inveck-ladt slutande, och näppeligen någon logiskt nödvändig tanke är
omedelbart aktuell. Tankeoperationerna bilda den eminent subjektiva
sidan hos tänkandet. De försiggå helt och hållet inom subjektets
egen sfär; de kunna för öfrigt betraktas som omvägar, på hvilka
tänkandet mer eller mindre hastigt når fram till själfva den aktuella
tanken. Frågan blir då: hvilken rol spela (vare sig alla eller vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
