- Project Runeberg -  Kunskapslära /
174

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VIII. Om kunskapens objekt. Värklighetsbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

häller är all värklighet faktisk. Det strängt faktiska omfattar
endast de gifna yttre och inre föremålen samt deras omedelbara
bestämningar.

Till dessa data ansluter sig värkligheten dock icke såsom en
ny och speciell bestämning, utan de äro just värkligheten själf i
dennas omedelbara framträdelseform. Föremålen äro då visserligen
värkliga, men djupare går det omvända påståendet, att det är
värkligheten, som är föremål.

Det är det mänskliga medvetandet, som låter värkligheten
framstå som en föremålens och bestämningarnas realitet. Denna
analys genomföres i och med att det objektivt förnimmer
värkligheten. Den senares vara är för såvidt liktydigt med att
värkligheten förnimmes, resp. är förnummen1. Eller, som antydt: närmast
är värkligheten icke i och för sig, utan det förnumna ocli därigenom
för oss varande är det värkliga. Detta förnumna värkliga är
värk-lighetsbegreppets utgångspunkt. För såvidt tillhör det värkligheten
att vara af en viss subjektiv bestämdhet. Värkligheten liksom
erbjuder sig åt medvetandet, och detta kan sägas taga till sig stycke
efter stycke af det mötande värklighetskorrelatet i och med att
det förnimmer det.

Nu kunde väl vidare värkligheten tänkas undvara
medvetandet, men däremot är det alldeles ofattligt, huru medvetandet
skulle kunna undvara värkligheten. Ty ingen mänsklig logik kan
demonstrera medvetandets nödvändighet, under det det måste
anses obestridligt att, om medvetandet är, så är detta själft en
värklighet, för att icke tala orn den medvetandets redan framhållna
korrelativitet, som ytterligare gör det till ett objektivitets-, resp.
värklighetsbestämdt medvetande2. Men en icke medveten värklighet är
tänkbar i dubbel bemärkelse: 1) värkligheten kunde vara värklig
utan att öfverhufvud innehålla något sådant som medvetande och
psykiskt lif öfverhufvud; värkligheten behöfver 2) icke nödvändigt
vara förnummen; tanken om en icke förnummen realitet är fullt
legitim. Ett värklighetslöst medvetande däremot innebär, som antydt,
en dubbel otänkbarhet. Ty dels utgör medvetandet såsom förnummet
själft en värklighet och dels kan det mänskliga medvetandet
omöjligen anse sig identiskt med värkligheten öfverhufvud. Det egna
medvetandet pius en detta öfverskjutande realitet utgör därför
värkligheten i dess fulla extensiva helhet. Medvetandet samman-

1 Jfr g. 130 samt förf:s där eit. afh., s. 69 ff.

2 Jfr s. 56—57.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free