- Project Runeberg -  Kunskapslära /
175

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VIII. Om kunskapens objekt. Värklighetsbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

faller icke ens med det individuella mänskliga själslifvet och alltså
ännu mindre med den totala värkligheten.

Utgör medvetandet följaktligen endast ett moment eller en
integrerande beståndsdel i ett mera omfattande värklighetshelt,
bildar just detta hela värkligheten i dess fullständiga bestämdhet.
Värkligheten är ingen skapelse af medvetandet, utan fastmer det
objektiva prius, som ligger till grund för och ingår i allt
medvetande. Den utgör liksom den grundval, den förgrund, den bakgrund,
den oupphäfbara miljö eller, kort sagdt, det hela, som medvetandet
ständigt återfinner när och hur och hvad det än förnimmer1.
Medvetandets kunskapslif blir ock alltigenom ett lif i gemenskap
med denna allomfattande värklighet, hvilken själf däremot icke lefver
i koexistens med något annat, än — om man så får uttrycka sig
— det rena intet. Men hvad kunskapsmedvetandet tillsträfvar i
förhållande till värkligheten är att i en eller annan bemärkelse
rekonstruera den. Detta ideella bemäktigande är medvetandets
kunskapliga uppgift, ett mål, hvars realiserande i sin ordning är
tänkbart i olika grader. Den högsta af dessa sammanfaller med en
adekvat uppfattning af värkligheten och adekvat
värklighetsuppfatt-ning är sanning. Sanningen blir då kunskapens högsta form.

Är det obestridligt att värkligheten är det omfattande hela,
därtill prius och grund, under det det mänskliga medvetandet är delen,
det sekundära, det betingade, så står det å andra sidan fast, att
all den värklighet, som skall kunskapligt bestämmas, blir en
värklighet för oss eller en förnummen sådan. I och med detta
förhållandet ingår realiteten i den märkvärdiga kunskapsteoretiska
diffe-rentiationsprocess, hvarigenom den liksom fördelar sig i objekt och
subjekt. Det förnumna, det objektiva eller, med ett ord,
objektiviteten blir därvid det värkliga (värkligheten), under det att det
kunskapsteoretiska subjektet utgöres af medvetandet. Vi kunna faktiskt
icke operera med någon annan värklighet än den på ett eller
annat sätt i relation till medvetandet stående, d. v. s. den förnumna.
Detta är det oupphäfbara kunskapsteoretiska momentet i hvad man
kallat den antropocentriska ståndpunkten. All vår värklighet blir
för såvidt inryckt inom subjektivitetens sfär. Allmänbegreppet
vara och dess kunskapsteoretiska identitet med förnimmas bilda
generaluttrycket för detta förhållande2.

1 Jfr Rehmke, Wahrn. u. Begr., S. 218: "das Wirkliche muss vorher gegeben
sein, bevor wir Wahres haben können". Erdmann, Logik, I, S. 10: "alle
Wissenschaften setzen das Wirkliche überhaupt voraus". Jfr ock Norström, Hvad är
sanning? s. 26—27.

J S. 130, 174.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free