Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IX. Sanningsbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
till hvilken den egentliga sanningen i kunskapen återför sig. Ty
sanningen tillhör ytterst kunskapens innehåll eller medvetandets
predikativa bestämningar, och dessa utgöras ständigt af
föreställningar, resp. begrepp i en eller annan form. Men äfven begreppen
äro i grunden föreställningar, låt vara föreställningar förbundna
med logisk hyfsning och så att säga tankefulländning. I
föreställningens begrepp ligger dessutom något af konkretion och fullhet,
som bra motsvarar sanningens ideala syfte att omfatta
sannings-föremålet i dess helhet. Alltså: sanning inbegriper föreställning
af realitet och på samma gång föreställning om sådan, nämligen
objektivt giltig föreställning, hvadan, då sanning öfverhufvud
existerar, det förestälda föremålet värkligen är sådant, som det
föreställes vara5. —
Det så vunna sanningsbegreppet hafva vi nu att fördjupa i ett
par hänseenden. Hvad har man egentligen att förstå därmed, att
ett förnimmande är objektivt giltigt (eller realistiskt i angifven
mening) ? Och, förutsatt att förnimmandet kan vara sant, huru är detta
förnimmande, ur subjektiv synpunkt, beskaffadt ? Med hvilka
resurser rör det sig?
Besvarandet af dessa frågor är förenadt med vissa svårigheter,
beroende bland annat på att de bestämningar, till hvilka man
till sist har att återgå, äro af så primär och fundamental natur,
att framställningen hotar att blifva tautologisk.
a. Förnimmandets objektiva giltighet kan och vill icke betyda
något annat än att medvetandet, då det förnimmer värkligheten,
uppfattar denna såsom den i sig är, den må för öfrigt vara
immanent eller transscendent. Värkligheten i egenskap af sanningsobjekt
bildar härvid det korrelativa led, som medvetandet har att tillägna
sig och göra medvetet för sig. Detta upptagande kan emellertid
ej innebära, att medvetandet skulle söka bringa värkligheten såsom
sådan inom medvetandets predikativa innehållssfär. Dock, kommer
realiteten icke att i en eller annan mening innehållas just där,
så blir intet objektivt giltigt förnimmande realiseradt. Ty ett
sådant innebär ju, att realiteten är aktuellgjord för medvetandet
genom motsvarande kunskapsbestämningar. Den blotta närvaron af
ett föremål är icke liktydig med sanning, utan först medvetandets
föreställningar (tankar) om föremålet innebära sådan. I all
sanning röjer sig därför en viss fördubbling. Ty å ena sidan
existerar värkligheten i sin egen objektiva bestämdhet, och å andra
framträder den subjektiverad och logiserad, nämligen i samma
mån den höjts till klarhet och tydlighet inom medvetandets
predikativa sfär. I förra fallet är den blott objekt, i senare där-
1 Jfr förf:s Filosofiska konturer, s. 117 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
