Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IX. Sanningsbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
jämte föremål för omdöme. Hvad som skapas i och med
sanningen kan därför betecknas som ett tankekorrelat af den
beskaffenhet, att om det i sin ordning kunde objektiveras i enlighet med
sin innebörd och betydelse, så skulle just det förnumna
föremålet framstå eller rättare re-realiseras i sin mer eller mindre
fullständiga bestämdhet. Sanningen låter sig ur denna synpunkt
uppfattas som en regel för uppfattningen af värkligheten1.
Kunskapens objektiva giltighet innebär följaktligen den
öfverensstämmelse mellan objekt och förnimmelse, som består i, att
förnimmelsen genom sitt innehåll och den betydelse, som är fästad därvid,
bringar värkligheten till aktualitet för medvetandet och så
tillsvida re-realiserar den. Den sanna förnimmelsen blir, kort sagdt,
ett adekvat uttryck inom medvetandets sfär för den motsvarande
objektiviteten.
b. Det blir i grunden medvetandets predikativa förnimmelser,
hvilka blifva sanningens bärare; de alltså måste erbjuda de
resurser, medvetandet öfverhufvud har att tillgå vid det intellektuella
bemäktigandet och behärskandet af värkligheten.
Närmast gäller det att bringa de predikativa förnimmelserna
till logisk (definitionsmässig) klarhet och tydlighet. Men ytterst
reducera sig dessa, såsom vi veta2, till vissa intuitioner, hvilka,
i den mån de äro sanna, motsvara och uttrycka kunskapsföremålens
real- och formalbestämningar. Intuitionerna i sin ordning äro af dels
åskådlig (bildlig), dels icke åskådlig (principielt bildlös), dels
sensuell, dels rent osinlig bestämdhet. Vid höjandet af
medvetandets innehåll till mer eller mindre adekvata sanningsbestämningar
har tänkandet följaktligen ett visst inbegrepp af möjligheter till
sin disposition. Och ur innehållets synpunkt hänger hela
sanningsproblemet på den eventualiteten, att medvetandet äger sådana
intuitiva förnimmelser till sitt förfogande, hvilka äro icke blott ett
medvetenhetsinnehål], utan äfven reelt giltiga bestämningar.
Kunna dessa intuitioner på adekvat sätt uttrycka det värkliga, är
alltså sanning möjlig. Att gå än längre tillbaka och fråga, hvad
dessa intuitioner själfva äro, visar sig lönlöst. Ty förnimmelserna
äro just hvad de äro för medvetandet, och att bringa ett
kunskapsföremål till medvetande innebär ingenting annat än att göra det
till föremål för, resp. låta det innehållas i medvetandets intuitiva
förnimmande (jfr s. 103 ff.). Och så, som medvetandet förnimmer
föremålet, om det förnimmer det sant, är det då ock i sig.
1 Så oek Erdmann, Logik, Bd 1, S. 16: "Die Wahrheit wird eine Richtschnur,
ein Kanon, eine Norm",
2 Jfr s. 105, 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
