- Project Runeberg -  Kunskapslära /
187

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IX. Sanningsbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

I samband härmed är att tillägga, att allt sant förnimmande
ur objektiv synpunkt blir ett förnimmande af kunskapsföremålen i
deras bestämningar. Ar det icke tillåtet att liksom uppdela
föremålens fullständiga bestämdhet i specialbestämningar för att sedan
tänka dessa såsom föremålen tillkommande predikat, är ingen mera
ingående sanning möjlig. Men att tänka en bestämning är, såsom
förut framhållits, egentligen att höja den till begrepp, hvarvid den dels
begränsas i förhållande till andra föreställningar och dels uppfattas
i sin själfbestämdhet. Ytterst leder denna procedur tillbaka till det
reelt och formelt själfklara1, hvilket i sin ordning måste förnimmas
intuitivt. Att för öfrigt hela detta logiska kunskaps- och
sanningsförhållande är af fullkomligt singulär natur och i viss mening
obeskrifligt, torde enhvar, som sökt tränga till botten af detsamma,
erkänna. —

Den motsvarighet mellan kunskapsföremål och
kunskapsinnehåll, som utgör sanningsbegreppets kärna, kan tänkas existera i
oändliga grader. Den yttersta gränsen i en riktning vore
tydligen, att fullständig identitet bestode mellan föremålet och den
sanna förnimmelsen. Då hade emellertid kunskapen egentligen
upphört att existera2. Likväl kan en dylik identitet eller
kunskapsföremålets och kunskapsinnehållets allt adekvatare motsvarighet
betraktas som ett approximativt närmbart ideal. Och inom ett
område befinner sig den mänskliga kunskapen icke långt ifrån detta.
Det är inom det aktuella medvetandets sfär. Äfven det senare
och dess innehåll kunna göras till kunskapsobjekt. Gäller det i
allmänhet, att objekt och kunskap bilda olika sidor hos ett och
samma hela, gäller detta i eminent grad om det egna
medvetandet och dess innehåll, ponerade som kunskapsföremål. Om
t. ex. en fantasibild befinner sig i medvetandets blickfält, skulle
den kunskap, medvetandet kan äga om denna, icke kunna närma
sig identitetens stadium? Jo helt visst, ty de
kunskapsbestämningar, medvetandet predicerar om den, kunna utgöras af nämda
bilds omedelbart gifna egna bestämningar. Dock består icke ens
i ett dylikt extremt fall fullständig och osöndrad identitet mellan
objekt och kunskapsinnehåll. Detta beror på, att det
mänskliga tänkandet i regeln är abstrakt och diskursivt samt ett i
omdömets form sig rörande förnimmande. Den framhållna
fördubblingen gör sig därför äfven här gällande. Om jag framfantiserar
föreställningen om en sjöjungfru med drypande hår, blir det icke
alldeles samma innehåll i denna fantasi betraktad som logiskt subjekt

1 .Tfr b. 171.

2 .Tfr s. 102—103.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free