- Project Runeberg -  Kunskapslära /
203

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. X. De kunskapsteoretiska kategorierna - I. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenhetens kategorier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

uppfattadt ur den inre relativitetens synpunkt. Häraf framgår
dessutom, att närhälst en omedelbar sammanhangsuppfattning
existerar, förutsätter denna, förutom vissa rena erfarenhetsfaktorer,
medvetandets egen "beziehende Thätigkeit."

Det omedelbart gifna yttre och rumliga
simultansammanhanget är naturligtvis närmare preciserbart — låt oss säga utåt ocli
inåt.

I förra hänseendet eller extensivt fortgår utbildningen af
sammanhangsuppfattningen i samma mån, världsåskådningen vinneri omfång.
Det finnes en yttre och inre gräns för denna process, i alla
händelser tenderar uppfattningen att precisera sig i enlighet med
dessa gränser. Den yttre gränsen uppstår i och med att
världsåskådningen fortskrider till uppfattningen, att världen och dess
sammanhang bilda ett universum eller det allomfattande hela af
yttre föremål och lägen, alltså genom ett slags syntes. Den inre
gränsen däremot uppnås genom en process i motsatt riktning,
näm-gen genom den analys, som återför de gifna tingen till vissa
"grundbeståndsdelar", t. ex. de kemiska atomerna. Äfven dessa
bilda ett yttre, lägebestämdt sammanhang. Den ursprungliga
simultanuppfattningen kan således öfvergå i en genomförd
världsåskådning, hvilken med utgångspunkt i den gifna yttre värkligheten
och dess föremål, tänker sig den senare som en funktion af ett så
väl utåt som inåt förskjutbart sammanhang af ting och lägen.

Allt sammanhang innebär ömsesidigt beroende; så äfven
simultansammanhanget, ehuru det hos detta framträder föga utprägladt.
Det successiva sammanhanget däremot är af en afgjord inre
beroendebestämdhet, ehuru den senare äfven här framträder i olika grader.

Lägst på den hithörande gradskalan står det successiva
sammanhang, hvilket den blotta tidsföljden konstituerar. Det är
berättigadt att här uppföra tidskategorien först af den grund, att tiden för
det mänskliga medvetandet bildar den universella
omfattningsformen för allt successionssammanhang, särskildt föremålens
förändring. Men visserligen är tiden i och för sig icke någon ren
erfarenhetsföreställning, utan en abstrakt bestämning framanalyserad ur det
konkreta skeendet i den yttre och inre världen, en bestämning
hvilken för öfrigt är svårare att bringa till aktualitet för medvetandet,
än föremålens rumsform, med hvilken den ju plägar att, efter det
icke alldeles oantastbara Kantiska föredömet, ställas i paritet. Dock
är tiden en form icke blott för förändringen i världen, utan äfven
för föremålen uppfattade såsom oföränderliga. Ett system i
jäm-vigt är lika väl tidsbestämdt, som ett i rörelse. Tiden är alltså
en konstant mötande bestämning hos det erfarenhetsförnumna öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free