- Project Runeberg -  Kunskapslära /
230

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

Nu är ock den i det föregående analytiskt utvecklade kunskapen
af en dylik giltighet. Det är sant, att kunskapen förutsätter
medvetandet, är bunden vid ett objekt, lefver i ett visst innehåll,
kommer till stånd genom omdömen, o. s. v. Och enär grunden till
denna objektivitet innebär ett högvigtigt förhållande och är af
säregen art, må den angifvas så godt först som sist; det kan för
öfrigt ske genom få ord.

När medvetandet är riktadt på sitt eget omedelbara och
aktuella innehåll kan det icke annat än antaga sin uppfattnings
objektivitet eller sanning. Ty dels saknar det principiell anledning
att därvid betvifla uppfattningens giltighet och dels förmår det rent
af icke att betvifla denna. Man betänke, att medvetandets
omedelbara innehåll såsom faktum betraktadt omöjligen kan vara något
annat än just det och sådant, som det är för medvetandet. Döljer
sig dock icke i detta så resoluta "omöjligt" ett förhastadt antagande
af kunskapens sanning inom medvetandets område? Nej, ingalunda.
Dels existerar icke här eller inom sfären för medvetandets eget
aktuella innehåll den motsats mellan kunskapsobjekt och
kunskapsinnehåll, hvilken först framkallar tviflet på sanningen och
dess möjlighet. Medvetenhetsobjekt och predikativ bestämning
utgöra nämligen inom medvetandets eget aktualitetsområde ett och
samma hela sedt endast ur olika synpunkter. De omedelbara
omdömena om ett dylikt objekt äro för såvidt intet annat än den
genom successiva akter af medvetandet analyserade och
uppdelade totaluppfattningen af det gifna föremålet. Men i grunden
består här identitet mellan objekt och predikativ förnimmelse,
och mera kan icke fordras af någon mänsklig kunskap än att den
skall vara helt eller partielt identisk med sitt föremål.
Identitetskunskap är för såvidt sanning i dess högsta form. Härtill
kommer att ingenting hindrar, att medvetandet, resp.
kunskapsviljan helt enkelt statuerar, att just de grundbegrepp och lagar,
som analysen af kunskapsmedvetandet uppdagar, skola utgöra de
hjälpmedel, hvilka tänkandet har att använda som ett slags
kun-skapsvärktyg. Och likaledes kan medvetandet utan dogmatism
besluta sig för att pröfva, huru långt det tager sig med dessas
hjälp vid försöket att realisera sanningsidén. Att för öfrigt
medvetandet rent af icke förmår betvifla, att det förnimmer sitt eget
aktuella innehåll sant, framgår däraf, att detta innehåll närmast
intet annat är, än medvetandet själft i vissa funktioner; och att
det motsvarande innehållet icke skulle vara till i själfva sin
sanning för det medvetande, hvars funktionsinnehåll det är,
blir en alldeles omöjlig negation. Ty en förnimmelse är just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free