- Project Runeberg -  Kunskapslära /
231

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

det, som den är för det medvetande, den i egenskap af ett
korrelativt innehåll omedelbart bestämmer. Men visserligen blir
det snart uppenbart, att denna det egna medvetandets ståndpunkt
innebär en ytterst begränsad ställning (dock en fullt säker
utgångs-position). Därmed inträder motsatsen mellan den för medvetandet
faktiskt gifna, omedelbara realiten samt den transscendenta
värkligheten. Och nu blir det visserligen ingen konst att betvifla
kunskapens sanning och dess möjlighet öfverhufvud. Liksom tänkandet
inom medvetandets aktuella erfarenhetssfär icke kan betvifla
sanningen, kan det inom det transscendenta området icke annat än
betvifla densamma.

För skepticismen blir således, å ena sidan, en gräns satt i
och genom medvetandets uppfattning af sitt eget innehåll; å
andra måste kunskapsläran erkänna att skepticismen i egenskap af
preliminär skepticism eller så att säga begynnelseskepticism
framväller öfver hela det obestämbart vida område, som sammanfaller
med den transscendenta värkligheten. Och mellan denna det egna
medvetandets absolut vissa punkt, resp. det omedelbara
erfarenhetsområdet, samt det transscendentas ursprungligen mörka region,
är det land beläget, som utgör den mänskliga kunskapens måhända
mest betydelsefulla operationsfält. Det är den terra incognita,
hvars hemligheter vetenskapen ideligen är i farten att söka skingra
och hvars gränser den sträfvar att utflytta ända till de punkter,
där de sammanfalla med den transscendenta värklighetens egna
be-gränsningslinier.

Kan således kunskapslärans analytiska afdelning utveckla sitt
innehåll utan att hänsyn behöfver tagas till det slutsvar
kunskapsläran gifver å frågorna om kunskapens i det hela möjlighet och
grad af sanning, så blir förhållandet ett alldeles motsatt inom
kunskapslärans kritiska del eller inom den egentliga kunskapskritikens
område. Dennas hufvuduppgift är nämligen att pröfva de faktiskt
använda kunkapsbegreppens objektivitet, resp. sanning. Det blir
därför sanningsidén under hvars regulativ kunskapskritiken ytterst
arbetar, och denna fyller sin bestämmelse i samma mån den lyckas
fastställa den mänskliga kunskapens i det hela mått af objektiv
giltighet. Men den kritiska kunskapspröfningen har sitt negativa
vilkor i tviflet på kunskapens sanning.

Om skepticism: Volkelt, Erf. u. Denk., S. 4 ff., 13 ff., 62
ff. Lotze, Logik, S. 485 ff. Wundt, Einl., S. 335 ff. Grung, Probl,
d. Gewissh., S. 2 ff. Busse, Philos. u. Erk.-theorie, I, S. 7 ff. Külpe,
Einl., S., 206 ff. Richter, Die erkenntnistheor. Voraussetzungen des
griechischcn Skepticismus (i Wundts Philos. Stud., Bd 20). Rickert,
Gegenstand, S. 8 ff.: Die Erkenntnistheorie »ist nicht geleitet von einer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free