Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
ligheten af omedelbar analys af kunskapsföremålet själft är af
ytterligt inskränkt omfattning och representerar därför endast ett
specialfall. Den leder i själfva värket icke utöfver en rent
solip-sistisk ståndpunkt. Men med solipsismens öfverskridande, ett språng
som göres i och med tanken, att det omedelbara medvetandet och
dess innehåll icke utgöra den enda och ena värkligheten, vidgar sig
motsatsen mellan subjekt och objekt till en, såsom skeptikern håller
före, kunskapens sanning hotande eller rent af omöjliggörande dualism.
Huru skall man lyckas att kunskapligt komma åt objektet, om
detta är transscendent? Och transscendent är allt, som icke ingår
i eller kan träda inom medvetandets erfarenhetsområde. Nu kan
medvetandet icke komma i omedelbar förbindelse med något
annat än sina egna förnimmelser; det kan för såvidt icke gå
utom sig själft. Det kan ej häller liksom indraga det
transscen-denta objektet inom sin egen omedelbara medvetenhetssfär. En
dylik realitetens subjektivering är icke blott en faktisk
omöjlighet, utan skulle äfven innebära en motsägelse, enär det
trans-scendenta, hvarom medvetandet vill hafva kunskap, då skulle
upphöra att vara transscendent och i stället bli immanent. Det
transscendenta skall vara transscendent och på samma gång eller
det oaktadt sant förnummet: detta är hvad sanningsidén,
till-lämpad på medvetandets och kunskapens förhållande till den
transscendenta värkligheten, fordrar. Men den härvid uppkommande
motsatsen synes redan i egenskap af blott och bar motsats afskära
subjektet all möjlighet att komma åt objektet. Det gör den ock
i den meningen, att subjektet aldrig omedelbart kan ernå några
kunskapsbestämningar om det transscendenta. Och den
olikarten-het äfven i andra hänseenden mellan subjekt och objekt, som
denna motsats kan misstänkas medföra, är naturligtvis ytterligare
ägnad att framkalla skepticism. Den enda utvägen synes då blifva
att medvetandet genom konstruktion, resp. rekonstruktion för sig
framställer den transscendenta realiteten. Men att medvetandet
värkligen är kapabelt att därvid framskapa det adekvata
kunskaps-korrelatet, kan skeptikern alltid bestrida, då intet synes evident
bevisa, att "medvetandet är en dylik träffsäkert fungerande
kunskapsapparat1 .
Föremål för så mycket djupare tvifvel måste medvetandets
förutsatta förmåga af adekvat kunskap om det transscendenta blifva, om man
1 "Wir wissen, dass alle Bestimmungen, die wir transzendenten Realitäten
verleihen, der immanenten Welt entnommen sind, weil wir eine andere Welt nicht
kennen, und das daher alle Untersuchungen, die mit einer angeblichen Kenntnis von
transzendenten Wesen arbeiten, erkenntnistheoretisch wertlos sind" förklarar Richert,
ibid., S. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>