- Project Runeberg -  Kunskapslära /
237

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

bildat i medvetandet föreställningar och lagar öfverensstämmande
med objektiviteten själf. Men äfven denna hypotes, för hvilken
bland andra Herbert Spencer gjort sig till målsman1, är föremål
för skarp kritik. Man invänder att medvetandet måste
betraktas som en realitet sui generis. Men dä är det i främsta
rummet sådant det är. Det fungerar så, som det tillhör dess rent
egna väsen att fungera; det förnimmer sina förnimmelser och
utformar sina tankar i specifik öfverensstämmelse med sig själft.
Vore det af en annan väsensbeskaffenhet skulle det äfven förnimma
och förknippa sina tankar på ett motsvarande annat sätt. Nu
tillstår man visserligen, att den objektiva realiteten så till vida
måste antagas utgöra en måttgifvande faktor för medvedandet, att
den betingar det senares aktualitet, resp. dess ägande af ett
bestämdt föreställningsinnehåll. Men utan sin specifika natur kan
medvetandet ej existera, och man anser det föga sannolikt att
denna aprioritet — om man så vill kalla den — insatts och
utvecklats af objektiviteten. Antagligare är — fortsättes det

— att aprioriteten utgör en subjektets ursprungliga tillhörighet
samt ett exklusivt subjektivt attribut. Och äfven om en viss
konformitet så småningom hade utvecklats i kraft af objektiva
faktorers invärkan, så vore denna, såsom faktum betraktad, i främsta
rummet en subjektiv evolutionsprodukt, hvarför den i och för sig
icke skulle garantera någon adekvat öfverensstämmelse med den
transscendenta värkligheten. Behöfver man för öfrigt alls
förutsätta en sådan där vare sig ursprungligt arrangerad eller naturligt
utvecklad konformitet mellan objekt och subjekt för att sann
kunskap skall blifva möjlig? Här hafva vi dock icke att sysselsätta
oss med denna tredje möjlighet och slutgiltigt besvara de berörda
frågorna. Visst är, att skeptikern alltid kan invända, att om
medvetandet försöker att i kraft af rent egen kapacitet — naturligtvis i
enlighet med vissa kunskapsteoretiska och metodologiska principer

— framskapa transscendent kunskap, så hotar faran att tänkandet
utspinner och på samma gång inspinner sig i ett de blott subjektiva
föreställningarnas nät, hvadan deri kunskapliga objektiviteten blir
tvifvelaktig.

Förutsatt dock att transscendent sanning trots allt kunde vinnas,
så uppstår frågan om möjligheten af dennas verifikation. All sådan
har att ytterst söka bli erfarenhetsverifikation, men att bringa det
transscendenta inom erfarenhetens sfär är omöjligt och skulle för
öfrigt innebära en saklig motsägelse. Sanningen utmärkes i allmänhet
icke (trots Spinoza) af någon själfvisshet. Det är därför icke nog att

1 Vi återkomma till densamma i kap. XXIV.

3 Exempelvis af Riehl, Kritic., ii: ii, 8. 71 lf; märk ock Ijöffdings Psykologi, s. 387 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free