- Project Runeberg -  Kunskapslära /
243

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

medvetandet. Men att genomföra denna subjektiveringsprocess ända
därhän, att de gifna tingen fullständigt komme att uppfattas som
ett specifikt medvetenhetsinnehåll, skulle innebära ett otillåtet
öfver-gifvande af naturvetenskapens egna positioner. Den objektiva
värkligheten får då enligt den empiriska naturalismen äga rummets,
tidens och rörelsens grundformer, emedan naturvetenskapen i och
för sig icke har anledning att upphäfva deras objektivitet och
förvandla dem till ett blott medvetenhetsinnehåll eller till blotta
föreställningar. Den har fastmer kraftig anledning att fasthålla deras
objektivitet och betrakta dem som objektiva för att kunna
genomföra den mekaniska (resp. energetiska) grundåskådning, som utgör
dess yttersta och yppersta regulativ. Först den subjektiva vändning
saken tager i och med den specifikt kunskapsteoretiska refiektionen
på den gifna värklighetens subjektivitet medför ett radikalt tvifvel
på berörda formers transscendens.

Af nu angifna tvänne hufvudanledningar kan man anse, att
den naturvetenskapliga realismen ej innehåller en adekvat
sanningsuppfattning af värklighetens väsen. Denna empiriska realism må
då vara af den oerhörda betydelse, den faktiskt är ut från flere
andra synpunkter, — den stränga sanningsidén kan med skäl
betviflas föreligga förvärkligad i densamma.

Och i ännu högre grad måste detta bli fallet, om den empiriska
naturuppfattningen förtunnas till en blott orienterande
föreställningskonstruktion projicierad liksom mot bakgrunden af den enligt
antagandet till sitt väsen alldeles "ovetbara" transscendenta
värkligheten. Då gäller om den empiriska naturalismen i dess helhet
följande karaktäristiska uttalande om eterhypotesen. "Unsere
heutige Vorstellung von Aether ist sich klar bewusst, dass wir es
hier nicht mit wirklichen Wesenheiten zu thun haben, sondern nur
mit Bildern, Symbolen uns im übrigen ganz unbekannter Vorgänge.
Der Aether ist für uns eine Landkarte, an deren Hand wir uns in
einem völlig fremden Lande zu orientiren suchen, ohne je zu
vergessen, das die Karte nicht das Land selbst ist. Die [-[Aether]er-scheinungen-] {+[Aether]er-
scheinungen+} wie alle Erscheinungen besitzen nur empirische Realität;
was dahinter steckt, das alte Ding an sich, kümmert uns nicht,
denn wir wissen, dass es ausserhalb der Grenzen unseres
Erkenntniss liegt. Wir machen uns von ihm irgend ein Bild, so einfach
und zweckmässig wie möglich, aber es bleibt doch nur ein Bild,
eine Begriffsdichtung, die wir jederzeit wieder verwerfen können.
In diesem Sinne hat die Umwälzung der naturwissenschaftlichen
Theorien, ihr wechselndes Auf und Ab nichts Beunruhigendes mehr,
nichts, was man einen Bankerott der Wissenschaft nennen könnte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free