Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Idealismens kunskapsteoretiska grundförutsättning är
uppenbarligen, att vi besitta väsenskunskap om "anden". Nu är dock
detta ett antagande, hvars giltighet kan betviflas, nej den måste
rent af bestridas. Visserligen är det obestridligt, att medvetandets
uppfattning af sitt eget aktuella innehåll, inclusive medvetandets
själfuppfattning, är sann, ty att antaga, att en förnimmelse af hvad
slag den vara må skulle vara något annat än just det, som den är
för det motsvarande förnimmande subjektet, vore att förtyda
förnimmelsens själfva väsen. Förnimmelserna äro nämligen just
medvetandets innehållsbestämningar, men de skulle icke blifva detta,
om de icke antoges vara hvad de äro för medvetandet. Äfven är
medvetandets själfuppfattning ett faktum, ty det kan icke förneka,
att det är medvetet; och hvad det är medvetet om konstaterar det
genom introspektiv varseblifning. Men medvetandets uppfattning
af sitt aktuella innehåll utgör hela dess otvifvelaktigt sanna
uppfattning. Nu kan det aktuella medvetandet dock icke antagas
utgöra andens själfva grundväsen. Det är nämligen en
alltför variabel och beroende eller, med ett ord, osjälfständig realitet
för att icke hänvisa utöfver sig själft. Så är medvetandet till i
grader och sjunker stundom under det medvetnas nivå, d. v. s.
medvetandet degraderas så, att det upphör att vara medvetande. Att
det aktuella medvetandet beror af vissa psykiska processer, som
försiggå nedom dettas nivå och således icke tillhöra medvetandet
själft, blir vidare ett oundgängligt antagande. Varseblifningarna
betingas af en sensationernas omedvetna syntes och äro för såvidt i
sin aktualitet att betrakta som en produkt eller en sekundär funktion
af’ antydda "sensationella" primärvärksamhet. Det kan omöjligen
antagas, att det aktuella medvetandet själft producerar sina
varse-blifningar; att dessa å andra sidan värkligen komma till stånd
genom något slags psykisk värksamhet, där motsvarande psykiska
elementarfaktorer samspela och syntetiskt förbindas, därom vittnar
varseblifningens, dessa konkreta totalföreställningars, ofta
såsamman-satta och rikt nyanserade kvalitativa bestämdhet.
Medvetenhetsinnehållets ideliga förändringar, dess uppkomst och försvinnande synas ock
bevisa att det aktuella medvetandet icke kan vara det urspx-ungliga och
grundväsentliga hos jaget. Det aktuella medvetandet är i själfva
vär-ket något, som alltjämt blir, nämligen i samma mån det fylles med ett
bestämdt innehåll. Och just detta för hela dess lif väsentliga
innehåll, huru skulle medvetandet kunna gifva sig cJie^ta själft?
Det kan emellertid icke antagas, att medvetandet absolut
nyskapas i och med sin aktuella tillblifvelse, utan det måste fastmer
anses utgöra något i viss mening preexisterande, som, af graduell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
