- Project Runeberg -  Kunskapslära /
247

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

natur som det är, kan öfvergå i och blifva till just aktuelt
medvetande. Detta för-aktuella är då det transscendent-psykiska
hos individen, och det måste ur genetisk synpunkt anses vara det
fundamentala och grundväsentliga hos jaget. Men hvad detta väsen
är, veta vi icke. Kant har rätt i sin åsigt att medvetandet icke
besitter någon adekvat och absolut kunskap om andens egentliga
väsen, lika litet som om de "ting i sig" — Kant använder oftast
pluralisform —, hvilka antagas ligga till grund för den yttre och
sinliga värkligheten. Men under sådana förhållanden löper på denna
punkt idealismens teori ytterst ut i det imaginära. Dess målsmän
ha trott sig i sin egen ande hafva upptäckt värklighetens väsen,
men man har på sin höjd upptäckt en modus eller yttring af detta
väsen, nämligen medvetandets funktion. Och hvad är för öfrigt detta
spiritualismens " andeväsen", om man bortser från dess
erfarenhetsmanifestationer — det aktuella medvetandet, känslan och viljan —
annat än den heltigenom formella kategorien substans? Men denna gifver
i och för sig ingen kunskap om värklighetens transscendenta
grundkvalitet.

Man tager sig för öfrigt icke långt med det mänskliga
medvetandet eller jaget, hvilket dock är spiritualismens prototyp. Man
når ej längre än en anafø^riuppfattning är genomförbar, d. v. s. man
kan närmast röra sig inom det mänskligas egen sfär. Men redan de
högre djurens medvetande framstår för oss i ett visst dunkel, och
obrukbarare blir idealismens princip i samma mån man aflägsnar
sig från det mänskliga medvetandet, som är utgångspunkten och,
som sagdt, prototypen. Den andliga beskaffenheten hos de väsen,
hvilka idealismen antager ligga till grund för t. ex. den oorganiska
världen, är tvifvelsutan fullkomligt ovetbar. Och den kunskap,
idealismen gerna vill tilltro sig äga i den motsatta riktningen eller
inom det öfvermänskligas sfär, går äfven den till sist öfver eller
rättare under i agnostiskt mörker. Man konstruerar ett gudomligt
medvetande, som därtill stundom göres till attribut hos ett "
öfverper-sonligt" väsen. Hvad är dock detta senare annat än ett stort ord?
Och hvad är väl det ponerade gudomliga medvetandet annat än det
mänskliga, rekonstrueradt och sublimeradt så godt vårt spekulativa
förstånd mäktar ? Men att värklighetens väsen skulle låta sig uppdagas
medels en dylik antropomorfistisk konstruktion kan skepticismen med
allt skäl betvifla1, så mycket mer som vi ju icke hafva någon adekvat
kunskap om den mänskliga andens väsen — jfr ofvan. Huru skulle
vi då kunna känna den ponerade gudomliga andens eller väsendet hos
de "ting i sig", hvilkas plats i skalan är djupt under människans?

1 Se förf:8 afhandling Ateism contra teism, s. 18 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free