- Project Runeberg -  Kunskapslära /
250

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

eller substantielt subjekt. Men hvad är detta subjekts egentliga
väsen, då det, som anfördt, näppeligen kan sättas identiskt med
det aktuella medvetandet? Något giltigt svar härå torde ej kunna
gifvas. Härtill kommer svårigheten, att så att säga bruka den
metafysiska idealismen så, att uppfattningen blir i enlighet med
dess mening och anda. Svårigheten kan anses återföra sig till den
mänskliga intelligensens oförmåga att frigöra sig från det
åskådlighetens element, som är inmängdt i allt vårt förnimmande. Den
objektiva idealismen hotar därigenom ständigt att slå öfver i ett
slags förfinad naturalism och atomism. Och lika långt som någon
egentlig och mera ingående världsförklaring möjliggöres af densamma
utgör den en dylik maskerad realism. Det är den erfarenhet, man
nästan alltid gör vid studiet af de hithörande systemen, att endast
orden tillhöra idealismen och dess terminologi under det tankarna
äro mer eller mindre naturalistiska1. I och med att idealismen
blir objektiv, är det för öfrigt knappast det rent idealistiska
momentet, som blir det dominerande, utan tanken om deri
transscendenta värklighetsordwrøfjr, hvari de individuella enkelväsendena äro
liksom indragna och infogade. Men denna visserligen högvigtiga
ordning är icke af någon specifik idealitet, utan utgör ett rätt och slätt
rea-litetsförhållande, hvilket vi icke kunna intellektuelt behärska genom
någon annan kategori än den mer eller mindre mekaniskt försinligade
kausalitetens. Tenderar alltså den objektiva idealismen att slå
öfver i naturvetenskaplig realism, så blir detta förhållande på samma
gång ett slags indicium på att den empiriska naturalismen, denna i
viss mening provisoriska och ställföreträdande hjälpkonstruktion,
blir den enda brukbara världsåskådningen. Om då å andra sidan
nämda naturalism, som framhållet, icke kan anses innehålla den
adekvata sanningsuppfattningen af värkligheten väsen, så synes,
efter det föregående, intet annat återstå än att erkänna, att
skepticismen blir nettoresultatet af filosofiens metafysiska bemödanden.—
Hvad emellertid idealismens princip (medvetandet, jaget, anden)
beträffar så kunde måhända den invändningen göras mot
föregående kritiska anmärkningar, att medvetandet därvid för mycket
nedprässats och restringerats till det mänskliga medvetandets typ.
I min förut citerade afhandling2 har jag vid försöket att uppvisa
medvetandets bristande dugbarhet som metafysisk väsensprincip
urskiljt tre former af medvetande; det aktuella mänskliga medvetandet,
det s. k. rena medvetandet (det från sitt variabla innehåll befriade
abstrakta individualmedvetandet) samt det universelt-generiska med-

1 Man läse t. ex. kap. XI ff i Ekhakdts Metaphysik, Bd 1.

2 Ateism contra teiam, s. 19—25. .Tfr ock förevarande arbete, s. 53 fl’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free