- Project Runeberg -  Kunskapslära /
254

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

Hvad det tänkande medvetandet, stäldt i valet och kvalet
inför detta pro et contra, först tillsträfvar är afgjordhet i
uppfattningen. Det vill, med andra ord, om möjligt öfvervinna
skepticismen i vare sig positiv eller negativ riktning.

Mellan den positiva kunskapens möjlighet å ena sidan och den
rent negativa agnosticismen å andra svänger skepticismen som
mellan tvänne poler. Visserligen är icke ens det på förhand afgjordt,
att den eftersträfvade afgjordheten kan ernås, men att medvetandet
måste göra ett försök att vinna den, är så mycket vissare, som
både psykologiska och logiska motiv tvinga härtill.

Tviflet är nämligen ur psykologisk synpunkt ett uttryck för
en intelligensens "Zerrissenheit", som redan i egenskap af en mer
eller mindre pinsam olustkänsla är till för att öfvervinnas. Djupare
än skepticismen ligger viljan till kunskap och sanning. Blir nu
denna af en eller annan anledning icke tillfredsstäld, så uppstår det
egendomliga intellektuella behof, som i mån af sin styrka fordrar
befrielse från det i längden olidliga tillstånd, som skepticismen
innebär. Det mera logiska motivet till att söka öfvervinna denna
framgår ur skepticismens omotsvarighet mot sanningsidén. Ty
aldrig kan det förutsättas, att sanningen skulle bestå i ett
medvetandets sväfvande mellan motsatta möjligheter. Sanningen
kännetecknas fastmera af en afgjordt entydig bestämdhet, i det den
enligt sitt begrepp och i sin högsta bemärkelse innebär adekvat
objektivitet hos förnimmandet, och denna måste till sist vara en. Äfven
ur praktisk synpunkt ter sig skepticismen såsom en ohållbar
position, ty den är alldeles otjänlig som operationsbas för handlandet.
Detta fordrar bestämda och konsekvent fasthållbara
syftemålsföreställningar, men det är just skepticismens achillespunkt, att den har så
svårt att låta en bestämd uppfattning komma till genombrott. De
gamla pyrrhonisterna hade i grunden rätt, då de påstodo, att den
som tviflar får afhålla sig från att fälla några omdömen alls och
låta händelserna hafva sin gång2.

Är det således af flere anledningar nödvändigt, att
medvetandet söker öfvervinna skepticismen, så fordrar detta försök i sin
ordning först och främst att den oafgjordhet häfves, hvilken utgör
skepticismens grundelement. Men för detta ändamål kräfves att
bestämda normativa principer eller rätt och slätt normer af om
möjligt oföränderlig natur stå den mänskliga kunskapsförmågan till
buds. Det finnes faktiskt ingen annan rationell möjlighet att ernå
afgjordhet i uppfattningen än att återföra de skiftande åsigterna

1 Jfr Filosofiska konturer, s. 18.

2 Jfr historiken öfver skepticismen hos Külpe, Ein!., S. 207.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free