- Project Runeberg -  Kunskapslära /
256

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

Faktiskt bilda dessutom tänkandet och tankelagarna med detta
de normativa principer, till hvilka ytterst appelleras, då det blir fråga
om kunskap och sanning, och hvilkas tvingande makt man icke kan
undandraga sig utan att godtyckligt upphäfva all teoretisk ordning
och konsekvens. I otaliga fall normera och regelbinda dessa de
stridiga meningarna; man öfverlåter sig faktiskt i deras våld. Denna
tänkandets auktoritet är emellertid ett ytterst tänkvärdt
förhållande, i synnerhet om man förutsätter att tänkandet värkligen är
en till objektiv sanning förhjälpande makt. Huru egentligen kan
det vara dylik sanningsprincip?

Tänkandets och tankelagarnas normativa betydelse framgår
för öfrigt ur följande förhållande. Förnimmandet bildar efter all
sannolikhet en inom sig enhetlig och i viss mening sluten process.
Att denna ur psykologisk synpunkt är af högst komplicerad natur
är obestridligt1, och de s. k. tankelagarna äro, såsom vi äfven
veta2, icke de enda lagar, som bestämma densamma. Men här
ligger icke vigten på nämda komplexitet, utan på den framhållna
enhetligheten, hvarigenom förnimmandet kommer att bilda ett enda
sammanhängande helt. Detta sammanhang är ett helt i synnerhet
med hänsyn till jagets värksamhet, hvilken kan anses äga sin så att
säga öfre gräns i just tänkandet. Visserligen stegras eller höjes
icke med nödvändigt allt förnimmande till tänkande, men fullt
ak-tuelt kan det kunskapliga förnimmandet ej blifva utan att
indraga äfven tänkandet i sin totalvärksamhet och låta sig
bestämmas af detta — ungefär som en maskin i regeln icke fungerar
delvis, utan i sin helhet, arbetande "med full maskin".
Förnimmandet bildar ock ur en synpunkt ett slags psykisk mekanism,
hvars värksamhet är lika lagbunden — om ock ej lika beräknelig
— som en mekanisk apparats3. Men då måste ock tankelagarna,
i samma mån förnimmandet utvecklar sig i sin fulla omfattning,
komma till användning, ty de äro just tänkandets principer och
att detta, en gång bragt i värksamhet, skulle kunna följa några
andra lagar än sina egna är faktiskt omöjligt. Då nu
tankelagarna därtill äro det aktuella förnimmandets högsta principer,
hvilka öfriga lagar, t. ex. de psykologiska associationslagarna,
kunna anses vara organiskt underordnade, så följer, att just de förra
och inga andra måste blifva kunskapsnormer. Faktiskt äro de äfven
de enda, som därtill äro dugliga.

1 Se kap. VII.

2 Ibid.

3 Vid studiet af Wundts psykologi, s. 810.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free