- Project Runeberg -  Kunskapslära /
258

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

fordringar — såsom ett antal kategoriska imperativ inom det
teoretiska området — oeh äro med hänsyn till det de fordra af lika
exakt bestämdhet, som någonsin en matematisk sats. Äfven deras
konstans lider intet veterligt afbräck, utan närhälst förnimmandet

— intensivt — stegras till tänkande i egentlig bemärkelse och

— extensivt — bringar alla sina resurser till användning, så är
det alltid samma tankelagars system, som gör sig gällande, låt vara
att systemet kan specificeras mer eller mindre fullständigt.
Att just denna konstans är af afgörande kunskapsteoretisk
betydelse är lätt att inse, ty vore tänkandet understäldt en ständig
växling utan hvarje stabilt och öfver förändringen höjdt element,
så blefve hvarje normativ afgörelse, all pröfning efter en konstant
måttstock, omöjlig. Endast godtycket kunde då ingripa, d. v. s.
den intellektuella anarkien komme till makten.

Ä andra sidan är tankelagarnas makt icke konstant och
normerande i sådan utsträckning, att den genomgående behärskar allt
förnimmande. Den ojämförligt största delen af detta försiggår i
själfva värket utan att komma i närmare rapport med det strängt
logiska tänkandet. Förnimmandet utgöres då vanligen af ett blott
varseblifvande eller ett reproducerande af förutgående upplefvelser,
ett slags oreflekteradt upptagande af de mötande föremålen eller
uppdykande föreställningarna, hvarvid dock själfva den intuitiva
uppfattningen af dessa kan vara förbunden med en relativt hög grad
af uppmärksamhet. Detta omedelbara förnimmande är dock icke
skildt från den egentliga tänkeuppfattningen genom någon bestämd
gräns, utan de gå graduelt öfver i hvarandra. För öfrigt besitta de i
den nämda uppmärksamhetens funktion ett gemensamt element,
och ofta är det denna, i synnerhet den mera aktiva
uppmärksamheten, som kommer den omedelbara och mera oreflekterade
primäruppfattningen att gå öfver i en tankeuppfattning af föremålen, deras
bestämningar och förhållanden i öfrigt. Det utmärkande för den i
egentlig mening tänkande uppfattningen blir då, att den både
intensivt och extensivt öfverskrider den förra — vi kunna kort och godt
beteckna denna som den rena varseblifningsuppfattningen. Ty
tänkandet förnimmer föremålen icke blott i deras intuitiva fakticitet,
utan än mera förnimmer det om dessa, och det förnimmer icke så
mycket, att föremålen äro så eller så, som icke mera, att de måste vara
så eller så. Dock göra sig härvid, som antydt, oändliga gradationer
gällande, och det är, som bekant, ej ofta, som en på samma gång
extensiv och evident tankeuppfattning låter sig fullt
förvärk-ligas. Däremot tillsträfvar tänkandet i otaliga fall en sådan. Hvad
man därvid ytterst vill vinna är logisk afgjordhet, d. v. s. klarhet, tyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free