- Project Runeberg -  Kunskapslära /
259

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

lighet och fullständighet i uppfattningen, därtill å ena sidan
mot-sägelselöshet samt å andra det sammanhang, som betingas af
grund-och följdlagen. Tankelagarna bli för såvidt de normativa
principer, hvilka, medvetet eller omedvetet, leda uppfattningens gång.

Tänkandet och dess lagar förhålla sig alltså till det öfriga
förnimmandet ungefär som den strängt etiska värksamheten och dess
normer förhålla sig till människans omedelbara viljelif. Det är
visserligen ingen absolut nödvändighet att vare sig intelligensen
eller viljan skall så att säga nå upp till tänkandets, resp. den
sedliga viljans nivå, men om förnimmandet höjes till tänkande och den
etiskt odeterminerade viljan blir en utpräglad sedevilja, så komma
de att subordinera under de motsvarande lagarnas normativa och
kategoriska makt; dessa principer blifva då de dominerande och så
till vida högsta bestämningsgrunderna. Huru hela detta system af
lägre och högre lagar i grunden och i detalj är konstitueradt
tillhör emellertid mera psykologien och etiken än kunskapsläran att
utreda. —

Tankelagarna äro ur en synpunkt subjektiva fakta och för
såvidt äfven bestämbara som subjektiva eller i och genom
subjektet existerande normer. Men tänkandet har äfven en objektiv
norm, nämligen objektiviteten själf. Den senare utgöres närmast
af den omedelbart gifna vare sig yttre eller inre värkligheten.
Redan i egenskap af en faktisk objektivitet bildar denna ett
kun-skapsuppfordrande föremål, ja nämda omedelbara realitet utgör
den objektiva utgångspunkten för all kunskaplig värksamhet. Men
den är äfven af en genomgående normativ betydelse. Först och
främst för all erfarenhetskunskap, d. v. s. den kunskap, hvars
hufvudorgan utgöres af varseblifvandet (iakttagandet). Denna kan
sägas vara en kunskap genom erfarenhetsobjektet själft, i ty att
den väsentligen möjliggöres genom en analys af dettas för och
i medvetandet omedelbart gifna bestämningar. Yarseblifningsobjekt
och (predikativ) varseblifningsföreställning äro i grunden ett och
samma hela, sedt endast ur olika synpunkter. Men under sådana
förhållanden måste den omedelbara objektiviteten bli måttgifvande
för hela den omedelbara erfarenhetskunskapen, alldenstund den
senare i enlighet med själfva sin natur har att så exakt som möjligt
för medvetandet aktualisera det motsvarande faktiskt gifna
föremålet. Och detta sker, som angifvet, hufvudsakligen genom en
analys af det gifna objektet, hvilket följaktligen så tillvida själft
blir den omedelbara kunskaps- och sanningsnormen. Att vränga
eller förvanska ett till kunskapsföremål upptaget erfarenhetsobjekt
skulle därför innebära en kunskapsteoretisk och metodologisk mot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free