- Project Runeberg -  Kunskapslära /
260

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

sägelse. Här gäller att "låta detta vara detta", hvilken
grundsats just framhäfver objektivitetens egen normativa betydelse. Men
den omedelbara objektiviteten (värkligheten) blir af största
normativa vikt äfven för den transscendenta kunskapen och dennas
utbildning till om möjligt adekvat form. Den kommer nämligen
här att utgöra den ledning tänkandet behöfver för att alls kunna
närmare bestämma de transscendenta föremålen. I och för sig är
tänkandet formelt och abstrakt i en grad, som närmar sig
innehållslöshet. Det behöfver därför de supplerande hänvisningar, som
endast den gifna värkligheten kan prestera, för att öfverhufvud
vinna någon utsikt att ernå närmare kännedom om det transscendenta.
Den omedelbara objektiviteten får då en ingripande normativ
betydelse vare sig det gäller att på empiriskt sätt konstruera tjänliga
hypoteser eller i enlighet med metafysikens fordringar söka komma
ät värklighetens väsen. Den ledning den omedelbara värkligheten
alltså erbjuder tänkandet vid dess kunskapsutvecklingar innebär
naturligtvis äfven ett betydelsefullt korrektiv vid den pröfning och
revision af den utvecklade kunskapen, som förr eller senare
plägar nödvändiggöras. Äfven är att framhålla den normativa roll
den omedelbara värkligheten spelar i egenskap af den högsta
verifikatoriska princip vår kunskapsförmåga besitter. Det, som
framträder så att det kan uppfattas som ett faktum, möjliggör
nämligen eo ipso sanning i uppfattningen, och det är ju sanningen om
realiteten, kunskapsmedvetandet hälst vill vinna. Inträdandet vidare
af ett anteciperadt faktum inom den omedelbara objektivitetens
område måste, äfven det, i hög grad verifiera de gjorda antagandena;
invändningen att. endast en tillfällighet möjliggjort en dylik
verifikation är visserligen icke alltid obefogad1, men den förlorar sin
udd genom osannolikheten att ett alldeles tillfälligt och oberäknadt
händelseförlopp skulle medfört de vid det ifrågavarande tillfället
verifierande förhållandena. I de fall slutligen, där
erfarenhetsverifikation icke är möjlig, blir ej häller kunskapen af den visshet, som
endast objektiviteten själf mäktar åstadkomma. Den omedelbara
objektiviteten eller den faktiskt gifna värkligheten är således ur
flere synpunkter af normativ karaktär. Särskildt möjliggör den
sanning i dubbel bemärkelse: den medför en sanning om sig själf, hvilken
tänkandet icke kan annat än sanktionera, och den garanterar
tankeantagandenas giltighet i samma mån den gifver dem faktisk
bekräftelse. Verifikation i förra bemärkelsen medför otvifvelaktig
sanningsgiltighet; i senare fallet medför den en
otvifvelaktighe-tens gräns sig närmande giltighet. Och strängt taget blir gra-

1 Ueberweg, Logik, S. 479.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free