- Project Runeberg -  Kunskapslära /
262

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

Härmed är ett inveckladt kunskapsteoretiskt problem berördt
och därtill ett; som är af grundläggande betydelse för
kunskapsläran. Ty äro tankelagarna icke af afgjord sanningsgiltighet, så
blir ju sanningen i motsvarande hänseenden problematisk.
Spörsmålet om tankelagarnas objektiva giltighet kan därför sägas bilda
en vändpunkt i kunskapsläran. Hufvudfrågan blir tydligen,
huruvida tankelagarna äro icke blott normer, utan sanna normer eller
— problemet skulle kunna uttryckas äfven så —, huruvida deras
normalitet kan skärpas till ’veritet’.

Närmast synas tvänne moment böra urskiljas: 1) äro
tankelagarna värkligen af transscendent giltighet, och, om de så äro,
huru har man då 2) att förklara den motsvarighet mellan tänkande
och värklighet, som denna objektiva giltighet innebär?

Dä tänkandet är bestämdt af normer kunna dessa visserligen
bringa tänkandet till afgjordhet; däremot synes tänkandet icke
kunna bringa normerna själfva till den högsta afgjordhet, som skulle
bestå däri, att de framstode som otvifvelaktigt och genomgående
sanna normer.

Ty om tänkandet sökte att rent förutsättningslöst bevisa deras
stränga sanningsgiltighet, skulle det komma att röra sig i en
påtaglig cirkel. Att vidare dogmatiskt antaga och försanthålla deras
giltighet är alltför motbjudande för kunskapsläran, hvars
hufvud-uppgift ju är att kritiskt pröfva medvetandets samtliga
kunskapsprinciper. Och äfven erfarenheten, den omedelbara iakttagelsen,
förmår icke ensam afgöra deras giltighet, alldenstund tankelagarna
i fråga om undantagslös universalitet och absolut precision eller,
om man så vill, exakthet (tankeexakthet) gå utöfver allt hvad
erfarenheten mäktar prestera i dessa hänseenden1. Huru skulle
erfarenheten i och för sig kunna undervisa tänkandet om t. ex. absolut
identitet, då erfarenhetsvärlden mest erbjuder skådespelet af det
ideligen varierande, ja växlande; huru skulle den ensam kunna åt
förståndet öfverbringa den strängt eller så att säga fullgånget logiska tanken
om ett grund- och följdsammanhang, då förändringarna
erfarenhets-enligt endast förete ett efterhvartannatsammanhang, för att icke
tala om, att föremål och förlopp ofta inträda inom medvetandets
iakttagelsesfär utan att omedelbart hänvisa på något bestämdt prius,
ehuru de å andra sidan ofta visa sig tillhöra ett dylikt
beroendesammanhang? Och det kan här näppeligen med framgång invändas
att tanken om grund- och följd-, resp. ett fullständigt
determine-radt realsammanhang är ett så småningom vunnet resultat af
erfarenhetsvetenskaperna, ty dels skulle dessa icke haft någon

1 Jfr Wundt, System, S. 150 ff., Logik, I, S. 563.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free