Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
objektivet1 och dels därpå att innehållet öfverhufvud i det
korrekta logiska tänkandet är härledt på ett sätt, som möjliggör dess
objektivitet. Ty vare sig tänkandet försiggår i anslutning till
erfarenhetens förhållanden eller efter mera formelt logiska principer,
så sker utvecklingen af tankeinnehållet på ett sätt, som visst
icke innebär en afsöndring frän objektiviteten, utan fastmer ett
ständigt hänsynstagande till densamma. Allt tänkande är för såvidt
objektivt och äger i denna omständighet ett vigtigt kriterium på sin
giltighet.
Liebmann utreder »Die Arten der Notwendigkeit» i sitt arbete
Gedanken und Thatsachen, Bd 1, S. 1 fi’. Se ock Bd 2, S. 120 samt
Die Klimax der Theorien, S. 8, och Zur Anal. d. Wirklichk., S. 77 ff.
L. skiljer mellan 2 arter af intellektuell nödvändighet (contra reell sådan),
näml. logisk nödvändighet och åskådningsnödvändighet. Om betydelsen
för den förra af principiuin contradictionis se Ged. u. Thats., I, S. 21,
Klimax d. Theor., S. 8, Anal. d. Wirk!., S. 77. Om
nödvändighetstor-hållandet se därtill Lange, Logische Studien, S. 25, Anm., 46 ff. Enl.
Lange återför sig till sist, såsom för öfrigt redan (s. 109, 171) antydts,
all nödvändighet till ett åskådningsförhållande. »Wir sehen wie die
räumliche Anschauung ... die Apriorität und die Notwendigkeit begründet»
(ibid. 48). Cohen, Kants Th. d. Erf., S. 493, Logik, S. 428 ff.
Schu-bert-Soldern, Gründl., S. 228 ff, Windelband, Gewiash. d. Erk., S. 60
ff. Grung, Probl. d. Gewissh., S. 165. Volkelt, Erf. u. Denk., S. 140
ff. Erdmann, Logik, I, S. 372 ff. Wundt, Logik, I, S. 81 ff.
Groten-felt, Die grundleg. Hypotesen, S. 27 ff. Eickert, Gegenstand, S. 112
ff, åberopar »das Gefühl der Evidenz, dem ich zustimme». »Ich kann nicht
willkürlich bejahen oder verneinen.» »Das eine oder das andere Urteil
ist also unvermeidlich.» Det är »die Urteilsnothwendigkeit» (ibid. 114).
Sahlin, Grundf. i log., I, s. 42: »Det, som är det enda möjliga, är
nödvändigt».
Vissheten, hvarom mera i följande kapitel, är emellertid ett
mera komplicerad fenomen än att den utgör ett rent tankeresultat.
Tänkandet sanktionerar visserligen, men den egentliga verifieringen
tillhör erfarenheten. Först då denna tillkommer, inträder en
fullare visshet, dock naturligtvis endast inom det verifierades egen
sfär. Äfven vissheten är följaktligen en kombinerad funktion.
Erfarenheten är en sanningsprincip af högsta rang, enär
erfarenhetskunskapen hänför sig direkt till objektiviteten själf eller är
denna betraktad ur en viss synpunkt. Och endast erfarenheten är
af en dylik verifikatorisk makt. Om följaktligen såväl
erfarenhetens verifikation som tänkandets sanktion erfordras för den högsta
öfverhufvud möjliga visshetens uppnående, så är det tydligt, att
all den kunskap, som icke är garanterad på det antydda sättet, blir
af mer eller mindre problematisk natur. Här fastslå vi emellertid
1 S. 265 ff., 267.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
